Jag är ingen expert på att lösa kriminalfall. Men jag har problem med Dan Josefssons och hans anhängares agenda.
I
Quick-fallet kopplade DJ detta mycket snart, eller rättare sagt med en
gång, till en kampanj mot att tro på de som fått upp bortträngda minnen.
Lite absurt eftersom Bergwall/ Quick inte sade att han fått upp vare
sig bortträngda eller falska minnen. Han sade att han hade ljugit.
Fallet hade ingen som helst relevans för frågan om bortträngda minnen.
I
Kevinfallet fanns en i alla fall implicit poäng - att man ska vara
skeptisk när barn berättar hemska saker. Hos DJ:s anhängare blev denna
implicita poäng snart helt explicit.
I da Costa-fallet ligger
hans fokus på hur mammor kan använda sitt barn till att förtala den
andre föräldern och beskylla den för övergrepp. Detta trots att barnets
berättelse inte låg till grund för domstolens uttalande om styckningen
av Catrine da Costa.
I alla tre fallen används hans
rekonstruktioner sedan av de som vill förneka övergrepp. Han har lyckats
leta upp fall som "bekräftar" förövarförsvarares och
övergreppsförnekares tre huvudsakliga favoritargument . Han vet om det.
Han
har uppenbarligen letat efter den typen av fall. Han driver en kampanj
som inte endast handlar om dessa tre fall, utan som har denna gemensamma
nämnare.
Hans kampanjer får effekter. Ett exempel. Efter
Quick-kampanjen plockade kanske ett tiotal stadsbibliotek i Stockholm
bort Judith Lewis Hermans fina bok "Trauma och tillfrisknande" från sitt
sortiment. Den var inte längre politiskt korrekt.
Han kan
konkret ha rätt eller fel i alla dessa tre fall. Eller rätt i något
eller några av dessa fall, och fel i något eller några.
Men hans och hans anhängares generaliseringar utifrån dessa förblir falska - och har ett syfte.
Att han har valt just dessa fall är inte en tillfällighet. Han har valt dem med omsorg.
Som sagt, Dan Josefsson har en agenda. Som inte är sympatisk.
