Vanliga frågor om rituella övergrepp

Översättning av tre FAQ från Ritual Abuse, ritual crime and healing. Översättningen gjordes för över tio år sedan,och lades också ut på den amerikanska sidan. Nu har de tagit bort den svenska översättningen. Jag har inte hunnit kolla om de har gjort några avgörande ändringar i den engelska text som här är översatt.

Del 1: Rituella övergrepp

Vad är en ritual?

En ritual är en handling som har en symbolisk mening. Den kan vara privat, som att ta en amulett till en examen, eller offentlig som att sjunga nationalsången. Ritualer kan utföras vid vissa tillfällen födelse, sammankomster, dödsfall, förändringar i den sociala statusen eller utföras dagligen, som att säga godnatt till ett barn.

Vad är rituella övergrepp (bred definition)?

Rituella övergrepp är övergrepp mot ett barn, en vuxen i underläge eller ett djur i ett rituellt sammanhang. På ett allmänt plan kan många av våra öppet eller dolt socialt sanktionerade handlingar , som till exempel militärtjänsten, rasism, barnaga, och hustrumisshandel ses som rituella övergrepp. En del övergrepp är individuella (som Jeffrey Dahmer) andra är kollektiva. Kollektiva övergrepp kan antingen vara öppna eller hemliga.

Vad är rituella övergrepp (snäv definition)?

Termen rituella övergrepp används vanligen om upprepade, extrema, sadistiska typer av övergrepp, speciellt mot barn, i gruppsammanhang. Gruppens ideologi används för att legitimera övergreppen och övergreppen används för att lära ut gruppens ideologi. Handlingarna hålls hemliga från det övriga samhället eftersom de bryter mot etablerade normer och lagar.

Vilka ideologier brukar användas för att rättfärdiga rituella övergrepp?

Alla typer av ideologier kan förvrängas och anpassas till övergreppssituationer. I Förenta Staterna, Kanada och Europa finns rapporter om hur människor rituellt utnyttjats i satanistiska, kristna, nyhedniska och panteistiska trossystem, liksom i rasistiska och nazistiska rörelser och i religioner som Santeria och voodoo. För närvarande utförs de flesta rituella övergrepp i satanistiska sammanhang, eller också är det dessa övergrepp som just nu får mest uppmärksamhet.

Rituella övergrepp utövas av män och kvinnor från livets alla skeden, både i städer och på landsbygden. Hur många procent av befolkningen som är förövare eller offer är för närvarande okänt.

Förövarna kan klassificeras som:

1. Familjer eller transgenerationella grupper: Vuxna, som utsattes för övergrepp som barn utsätter sina egna barn för övergrepp och indoktrinerar dom. Dessa traditioner kan ha existerat många generationer bakåt.

2. Utomfamiljära. Vuxna utnyttjar barn utanför familjen. Barnen kan vara finnas på daghem, skolor, kyrkor, föreningar eller andra sociala sammanhang.

3. Ad hoc-grupper. Vuxna, som kanske eller kanske inte själva varit utsatta i barndomen, går samman och bildar en ny grupp med en egen ideologi och ritualer. Tonåringar anses ofta bilda sådana ad hoc-grupper.

Vilka typer av övergrepp äger rum?

Såväl fysiska, känslomässiga, sexuella och andliga övergrepp kan äga rum. Fysiska övergrepp kan ta sig formen av slag, elschocker, tortyr, instängning, påtvingat intagande av droger, blod och avföring. Känslomässiga övergrepp kan innefatta bedrägerier, bluffer och ett skuldbelägga offren. De sexuella övergreppen kan ta formen av sadistiska sexuella övergrepp mot barn och icke-villiga vuxna men även att offret själv tvingas att utföra sexuella övergrepp. Andliga övergrepp kan ta formen av att byta ut gott mot ont, en moral baserad på destruktiva normer och ett förkvävande av tankefriheten.

Vilka speciella högtidsdagar brukar rituella övergrepp utövas på? Var vänlig och kom ihåg att grupper som begår övergrepp stjäl, perverterar och hånar legitima religiösa gruppers högtider. Detta betyder inte att alla som firar dessa högtider begår övergrepp. Nyhedniska grupper, i synnerhet, är föremål för många fördomar, och det är viktigt att inse att den stora majoriteten av dagens nyhedningar är kärleksfulla och inte begår övergrepp. Det är inte deras fel att grupper av förövare väljer att skända deras heliga dagar. I den kristna kulturen perverterar förövare de stora kristna högtiderna: jul, påsk, pingst osv. De judiska högtiderna kan också användas på samma sätt. På samma sätt har de förkristna hedniska högtiderna stulits och perverterats. Grupper av förövare som uppstått i norra och västra Europa firar vinter- och sommarsolstånden (21/12 och och 21/6) och vår- och höstdagjämningen (21/3 och 21/9). Fyra högtider ligger mellan dessa helgdagar. De är Candlemas (2/2), Walpurgisnacht, eller Beltane (30/4), Lammas (2/8) och Samhain, eller Halloween (31/10). (Den exakta dagen för dessa högtider kan variera en del, och flera högtider firas mer än en dag)Många grupper blandar olika traditioner. Santeria är en blandning av afrikanska traditioner och katolicism. Satanism är en blandning av hedendom och ("upp-och nedvända" ) element från den kristna traditionen. Grupper med blandade traditioner firar ofta flera uppsättningar av högtider.

Dessutom kan sekulära högtider, som medlemmars födelsedagar, mors dag, fars dag, alla hjärtans dag, och nationaldagen ofta användas. Somliga grupper märker ut dagar som är symboliskt viktiga för denna speciella grupp, som ledarens födelsedag, årsdagen av någon bedrift, eller ett år med en speciell betydelse för gruppen. Det finns ganska mycket variationer mellan olika grupper.

Varför tror så få människor på överlevare från rituella övergrepp?

För det första har grupper av förövare starka motiv av att förbli oupptäckta, så de bevarar sina hemligheter väl. För det andra skrämmer sådana grupper sina offer till tystnad. För det tredje vill samhället som helhet ofta inte tro att dess normer och lagar blivit överträdda på ett så uppenbart och extremt sätt, så det väljer att förneka att det sker.

Finns det några lagar mot rituella övergrepp?

I Förenta Staterna och Kanada fins lagar mot fysiska handlingar som begås under rituella övergrepp. Handlingar som mord, sexuella övergrepp mot barn, kidnappning, övervåld och misshandel, grymhet mot djur, vandalisering, och likskändning. Andra länder har lagar mot de flesta, om inte alla, av dessa brott. I några delstater kan speciella straff utmätas om det kan visas att den kriminella handlingen motiverades av hat mot en speciell grupp. Rituella övergrepp kan också indirekt leda till andra typer av brott, såsom undvikande av inkomstskatt, att överträda landgränser eller använda posten för brottslig verksamhet, prostitution, tillverkning, spridning och innehav av barnpornografi, försäljning och innehav av olagliga droger, och konspiration för att begå brott. Dessutom har fyra stater i USA instiftat lagar mot rituella övergrepp mot barn, som specificerar olika typer av handlingar som brukar begås under rituella övergrepp. De är skrivna på ett sådant sätt att ingen grupps religiösa frihet hotas. Dessa delstater är: Illinois, Idaho, Texas, och Louisiana. Massachussets och Florida arbetar med en lagstiftning mot rituella övergrepp. Kalifornien och Utah håller på att upprätta speciella polisavdelningar mot rituella övergrepp.

Med sådana lagar, varför blir det inte fler fällande domar?

Problemet är inte lagarna utan trovärdigheten. Polis och åklagare tror ofta att sådan fall inte kommer att leda till fällande domar, eftersom juryn kommer att avfärda alla belägg så fort något vittnesmål innehållit religiösa, ideologiska eller konspirativa element. Faktum är att mångadomstolar har frikänt de anklagade eftersom de därför inte ansåg att vittnena var pålitliga. Många människor tror att det inte har funnits fällande domar mot rituella övergrepp. Det är inte sant: det finns många fall av fällande domar både i USA och i andra länder. Påståenden att det inte finns några fällande domar eller att de fällande domar som finns endast beror på att domstolarna smittats av en masshysteri eller en "häxjaktsmentalitet" är ren desinformation.

Vilka är symptomen på rituella övergrepp hos vuxna och barn?

De flesta symptom är inte specifika för rituella övergrepp. Effekter av olika typer av trauman påminner om varandra. liksom effekterna av olika typer av sexuella och fysiska övergrepp. Eftersom övergreppen är så grova kan symptomen bli speciellt allvarliga. Symptom som är specifika för rituella övergrepp kan vara antingen en fascination för eller en skräck för föremål, händelser, och symboler som förekommer specifikt i rituella övergrepp och som inte förekommer i andra typer av fysiska och sexuella övergrepp. Exempel på symboler är kors, krucifix, pentagram (femuddiga stjärnor) ögon, magiska och ockulta symboler, vissa siffror och färger. Andra exempel på objekt som kan skapa skräck eller fascination är blod, knivar, elektricitet, kistor, dockor, småbarn, och vissa djur. Händelser som påminner om händelser som förknippats med övergrepp kan skapa extrema reaktioner. Däri kan räkans de högtider som firats av kulten, läkar- och tandläkarbesök, barnafödande och abort.

Kan du säga något om läkningsprocessen för de som utnyttjats i rituella övergrepp?

Jag (och här talar jag endast för mig själv) tycket inte om ord som återställande eller healing. De implicerar att skadorna kan läkas, vilket i sig bagatelliserar erfarenheter av rituella övergrepp. Om det kan läkas, var det trots allt inte så farligt. I stället föredrar jag att tänka hur jag kan leva med mitt förflutna på ett annat sätt. Jag föredrar att undersöka min relation med den extrema ondskan, föreställningarna om fri vilja och tvång, sinnets struktur och sambandet med livet och med andra människor. Mina mål, är ökad kunskap om mitt förflutna och om mina inre strukturer, ökad tanke-flexiblitet, och ökad kontroll över mitt eget beteende.

Många överlevare från rituella övergrepp förklarar passionerat att de har en en individuell väg de måste följa. Anda är låter sig vägledas av religioner, tolv-stegsrörelser, eller terapi, och accepterar deras begreppsapparater som sina egna. Varje människas väg är unik, på samma sätt som varje människa är unik. I allmänhet ror jag att det finns flera saker som kan vara ett stöd för de som varit utsatta för denna extrema typ av övergrepp. Det första är en vilja, medveten eller omedveten, att bryta de band som binder oss till ett våldsbeteende. Det andra är styrkan och/eller turen att lyckas lämna kulten fysiskt. Och sedan är det mer icke precisa begrepp, som själen eller kärleken eller skyddsandar, som inte kan definieras, men som skapar vår inställning till oss själva och världen.

Har du några råd till andra överlevare som försöker hela sig?

Lita på er själva, vare sig ni tror att ni existerar eller inte. Lär er allt ni kan, i er egen takt. Avfärda idéer och människor som upplevs som obehagliga och våldsamma. Försök att komma ihåg att med tanke på din egen tidigare erfarenhet, varje dag som du inte mördar, våldtar, eller lemlästar en annan människa (och det innefattar dig själv!) eller ett djur är en triumf. Och din triumf, tillsammans med andras, är det enda hopp vi har om att stoppa blodbadet.

Hur kan jag vara säker att mina minnen är verkliga?

Om du har av dig oberoende bekräftelser som fotografier eller någon annans dagbok, eller om en annan överlevare oberoende av dig kommer ihåg samma händelse, kan du vara ganska så säker att händelserna verkligen hänt. Det är svårare att avgöra utan oberoende belägg. Vad du minns är ett skrämt barns bästa gissning att lista ut vad som hände en gång. Tillförlitligheten hos din bedömning är beroende av hur skrämd du var, hur gammal du vare , hur drogad du var, hur djupt hypnotiserad du var, hur mycket eller lite du hade fått sova. Det beror också på om förvarna försökte lura dig, och hur skickliga de var i detta. Medan varje speciellt minne kanske inte är, historiskt sett, riktigt, skulle du inte ha minnen av rituella övergrepp om inte något verkligen hände dig. Icke utnyttjade människor har inte flashbacks eller minen av rituella övergrepp. De kan ha en mardröm efter en skräckfilm, eller en bild som de sett kan hemsöka dem ett tag, med de lider inte av återkommande minnen av rituella övergrepp.

Del 2. Multipelpersonligheter och dissociation

Vad är dissociation?

Dissociation betyder åtskiljandet av saker som var, eller normalt sett är, tillsammans (dvs associerade). I sina sinnen upplever människor vanligtvis händelser, inklusive synintryck, ljud och känslor som helheter. När dissociation inträffar så kan den händelse som personen minns vara helt tömd på mening och känslor, som har separerats och förvaras i en annan del av psyket. Med andra ord förvaras de olika delarna av minnet på olika ställen i psyket, inte som en helhet. Dissociation är en mental process, ett sätt att registrera och förvara information. Det är ett av sinnets sätt att arbeta. En del information kan vara dissocierad, medan annan information kan vara förvarad som en helhet. Ibland hör man någon säga att någon är dissocierad. Det är ett förenklat sätt att säga att dennes sinne använder sig av dissociation. En person är alltid en hel person oavsett hur deras sinne arbetar. Ingen förvarar sin fot på ett ställe, sin näsa på ett annat och sin psyke på ett tredje, även om det ibland kan kännas som om det vore fallet.

Vad orsakar dissociation?

Dissociation inträffar när en människa upplever extrem påfrestning eller en överväldigande flod av sinnesintryck. Under sådan omständigheter upplevs livet på ett annorlunda sätt, och minnet av en händelse kommer att sparas på ett annorlunda sätt i sinnet. Det finns forskning idag som försöker undersöka om hjärnan opererar på ett annorlunda sätt när den ställs inför stressituationer. Här kommer ett personligt exempel som många människor kan förstå. Jag kommer ihåg hur min bil sladdade på en isbelagd gata. När bilen förlorade fästet verkade det som om jag såg färgerna klarare, och tiden verkade passera mycket långsamt. Jag var insvept i total tystnad trots att radion var på och jag upplevde vare sig tankar eller känslor. Det enda jag var medveten om var vad jag såg. Senare satte känslorna in. Jag var så rädd att mitt hjärta bultade och mina ben skakade, men jag kunde inte minnas vad jag hade sett när det hände. När ett barn regelbundet utsätts för grova övergrepp utsätts det samtidigt för extrem påfrestning. Många händelser upplevs i ett chocktillstånd, lagras i ett dissocierat tillstånd och återkallas i form av fragment.Om barn utsätts för tillräckligt mycket påfrestning, kan även minnen av mindre stressfyllda händelser bli dissocierade. Kanske barnet fortfarande är i ett chocktillstånd, kanske barnets känslighet för stress har ökat, kanske sinnet utvecklar egenskapen att lagra alla andra minnen på ett liknande sätt. Det finns troligen medfödda skillnader i temperament mellan olika människor. Några människor kanske dissocierar lättare än andra, eller behöver mindre påfrestning för att hamna i ett dissociativt tillstånd.

Vad är en flashback?

En flashback är ett dissocierat minne som återvänder till medvetandet. Det kan vara en lukt, en smak, en bild, en känsla eller alla dessa saker tillsammans. Det kan vara en sekund, eller hålla på i veckor. Människor kan beskriva hur de upplever lukt av alkohol eller parfym, hör ett ord igen och igen i sina huvuden, känner panik eller skräck utan någon rimlig orsak, eller ser bilder, som foton eller filmer i sin inre syn. Allt detta är fragmenterade bilder som når medvetandet. De kan vara extremt levande och kan upplevas som om de händer i nutid. Ju mer fragment som kommer samtidigt, ju mer intensiv kommer flashbacken att vara. Flashbacks är skrämmande om du inte vet vad de är för något, och om du inte inser att de kommer att upphöra. Att uppleva flashbacks betyder inte att du håller på att bli galen - det betyder att du har nått en punkt i ditt liv då du är förmögen att ta itu med saker som du inte kunde hantera tidigare.De tenderar att minska i intensitet när du har samlat fragmenten till ett sammanhängande minne, talat om det, gråtit över det, absorberat minnet till en del av ditt liv.

Vad är multipelpersonligheter?

Om övergreppen är tillräckligt allvarliga kan de mentala fragmenten organiseras i "personligheter" som verkar leva egna liv. Ofta är personligheterna så skilda att de inte vet om de andras existens. Detta kallas en glömskebarriär. Tänk dig ett barn vars mor är kärleksfull ena stunden och grym och sadistisk den andra. Barnet kommer uppenbarligen att reagera olika, beroende på moderns sinnesstämning. Barnet kommer att lära sig olika sätt att svara på den "goda" och den "onda" modern. Alla barn gör det till en viss grad, eftersom ingen vuxen är helt konsekvent. Tänk er sedan att ett barn är så stressat att minnena av samvaron med den "onda" modern är dissocierade. När den "goda" modern fins närvarande har barnet inget medvetande om den "onda" modern eller om det "onda" barnet. Men så fort modern blir elak slår barnet om och vet exakt hur det ska reagera! Voila! En multipelpersonlighet.

Vad är en delpersonlighet?

En delpersonlighet (eng. alter) är en av personligheterna i en person med multipelpersonlighet. Den personlighet som agerar utåt under större delen av tiden kallas ofta värdpersonligheten och personligheter som mindre ofta tar över kallas delpersonligheter . En del personer har bara en eller två delpersonligheter, andra har hundratals eller till och med tusentals. Några människor med multipelpersonlighet upplever varje delpersonlighet som en separat person. Andra upplever dom som skilda från det vanliga självet, men inte som en annan person. Multipelpersonlighet är inte exakt samma sak för olika personer, och varje människas upplevelse av denna inre realitet är unik. Ofta har delpersonligheter namn, en distinkt ålder, och har speciella arbetsuppgifter. En kan ha som uppgift att bli arg, en annan att gå till skolan eller jobbet, en tredje kan vara den som bestämmer vilken delpersonlighet som ska kontrollera kroppen under en given tid. Delpersonligheter kan ha ett kön som skiljer sig från kroppens eller en annan sexuell orientering än världen. Det kan även finnas delpersonligheter som är djur, föremål eller abstrakta idéer. Ibland har människor delpersonligheter som har upplevt döden eller odödligheten. Skapandet av delpersonligheter är en naturlig psykisk process, orsakad av extrema påfrestningar i barndomen. Vuxna förövare som är medvetna om processen kan manipulera och träna de personligheter som uppstår så att dessa tjänar förövarens syften. Några överlevare från rituella övergrepp har delpersonligheter som är tränade av sina förövare att utföra vissa uppgifter och att bete sig på det sätt som förövaren önskar. Och en del överlevare har delpersonligheter som organiserats i ett utstuderat mönster av kulten, med strikta regler som reglerar hur delpersonligheterna kommunicerar med varandra.

Vad är sammedvetenhet?

När två eller fler delpersonligheter är medvetna om vad som händer i nutiden, sägs de vara sammedvetna. När två eller flera delpersonligheter delar kontrollen över kroppens handlingar, sägs de vara sam-närvarande.En person kan ha delpersonligheter som inte vet om varandra, delpersonligheter som är ömsesidigt medvetna om varandra, och delpersonligheter som är medvetna vissa tider men inte andra. Delpersonligheter som är medvetna om de andras närvaro vet att de är multipelpersonligheter, medan delpersonligheter som inte har kontakt med andra personligheter tror att de är "den enda som finns". En delpersonlighet kan även den vara uppsplittrad.

Vad är integrering?

Integrering är en term som används för att förklara två olika processer. Den ena är den process där delpersonligheter lär sig att kommunicera och samarbeta och dela sina minnen med varandra. Den andra betydelsen av ordet är sammansmältningen (fusionen) när två eller flera delpersonligheter blir en. Ingenting förloras i processen: alla minnen, talanger, och personlighetsdrag bevaras, men organiseras på ett annorlunda sätt. En överlevare beskrev integrationen som att "bli förälskad i sig själv" i stället för döden av en del av henne själv, vilket hon hade fruktat. Några människor väljer att inte fusionera och upptäcker att deras liv är helt tillfredsställande så länge delpersonligheterna kommunicerar bra. Andra fusionerar delvis, och reducerar antalet delpersonligheter. De flesta som har många delpersonligheter fusionerar i etapper, vilket ger tid för systemet att stabiliseras och bli van vid en ny mental organisation. En del människor "blir en" för en tid, och senare uppstår nya delpersonligheter som bildats för att svara mot nya omständigheter i livet, eller också kan de forna delpersonligheterna splittras av och bli sig själva igen. Att vara en multipelpersonlighet är en ständigt pågående process, liksom att inte vara en multipel är det. Det finns alltid val som måste tas, beslut som gör livet lättare eller svårare. Det finns ingen klar regel för hur det "bästa livet egentligen är - varje persons livsväg är unik.

Del 3. Tankekontroll (mind control)

Vad är tankekontroll?

Tankekontroll har liksom rituella övergrepp både en vid och en snäv definition. I en mening är all reklam tankekontroll, ett försök att få människor att köpa vissa varumärken eller saker. Propaganda (mitt land har rätt och är bra och ditt har fel och är dåligt) är också ett exempel på försök till tankekontroll. I rörelsen för överlevare är dock definitionen av ordet smalare och mer kuslig. Det betyder att en del av en person har programmerats (dvs tränats) att lyda en annan person utan att ifrågasätta medan andra delar av personen inte vet om detta.

Vad är programmering?

Programmering syftar både på den process där en part av sinnet lär sig automatisk lydnad och innehållet i denna lydnad. Sålunda kan man säga att en person har programmerats att begå självmord under vissa omständigheter, eller man kan tala om ett självmordsprogram som utlöses (aktiveras) av vissa ord och situationer. Ordet programmering är tungt, utstrålar en maskinliknande oundviklighet. Det är värdefullt att hålla i minnet att programmering är något som utförs av en människa mot en annan människa. för specifika syften, med användning av vissa utprovade tekniker, vid en viss tid och plats. Om man tänker sig programmering som träning försvinner en del av det mystiska med begreppet.

Varför skulle någon vilja kontrollera någon annans tankar?

En person som är programmerad utan att veta om det kan förmås att utföra många farliga och olagliga saker. Sådana människor kan exempelvis bli perfekta spioner eftersom de inte kan berätta om sina uppgifter om de grips. De vet inte vad de gjort eller vad de ska göra och kan inte ge några upplysningar. De kan också bli perfekta mördare, knarklangare, penningtvättare eller sexuella slavar som kan användas i pornografi. prostitution eller utpressning - allt som kräver hemlighetsmakeri.

Vem utövar tankekontroll?

Många kulter som praktiserar rituella övergrepp utövar tankekontroll, i det att deras medlemmar ofta inte är medvetna om att de deltar i kulten eller i i rituella övergrepp. Regeringar har också i hög grad experimenterat med tankekontroll.

År detta dokumenterat?

Regeringsinblandning i tankekontroll har dokumenterats från Nazi-Tyskland, Kanada, och Förenta Staterna. Somliga dokument i USA som tidigare varit hemligstämplade har senare blivit offentliga; många andra har förstörts i hemlighet. Några artiklar har publicerats i akademiska tidskrifter och en del privat korrespondens har blivit offentlig. Och, naturligtvis, finns det också vittnesmålen från överlevare som blivit medvetna om vad som gjorts med dem.

Det finns ingen motsvarade dokumentering om användandet av tankekontroll i kulter eftersom kulter inte dokumenterat sin verksamhet som regeringar gör. Om det finns hemliga kultdokument, har de ännu inte sett dagens ljus. Men om vi får döma av berättelser från och handlingar av överlevare från rituella övergrepp används tankekontroll ofta i kulter som begår övergrepp och det ser ut som om kulter och myndigheter ibland samarbetar med att utveckla tekniker.

Hur mänga människor kontrolleras på detta sätt?

Det är omöjligt att säga eftersom många är totalt omedvetna om att de har blivit utnyttjade och programmerade. Det finns inget centralt register för överlevare som minns, och de som skulle kunna göra sådana register är ofta mer intresserade av att tysta ned det hela.

Personer som hävdar att de är tankekontrollöverlevare finns på varje kontinent. Just nu är det fler från USA, Kanada, vissa europeiska länder, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika än från andra håll. Det är slående att överlevare verkar vara mer vanliga i vissa delar av varje land än från andra delar, och några platser ser ut att vara centra för tankekontrollaktiviteter.

Hur används multipelpersonligheter?

Det är lätt att förstå att en delpersonlighet kan användas till att utföra en uppgift, medan andra delar inte vet om dessa uppgifter, eller ens existensen av den delpersonlighet som utför dem. Olika delpersonligheter kan användas på olika sätt, antingen för olika uppgifter eller som back-up. Multiplar, dissociation och påtvingad glömska är centrala element i tankekontroll.

Inte alla som programmerats ageras som multiplar. Några misstänker inte ens att de har delpersonligheter. I avsaknad av en order, signal eller utklösare från en överordnad kan de leva helt normala liv.

Vad är utlösare och signaler?

Utlösare (triggers) är situationer, handlingar eller ord som gör minnen medvetna eller aktiverar ett program. De är så att säga katalysatorer. Några saker som kan aktivera program är telefonsamtal, brev eller vykort, och symboliska föremål sända som "gåvor".

Ordet utlösare används i en mycket bred mening, och kan betyda allt från att utföra ett kommando efter att ha fått ett tecken till att få en flashback efter ett tandläkarbesök, att bli upprörd när en vän, medarbetare eller överordnad är hård eller taktlös. För klarhetens skull är det bäst att alltid exakt ange vad som vad utlöst ( program, handlingar, känslor, minnen etc)

Ordet signal(cue) används vanligtvis i en smalare mening, och syftar på en utlösare som aktiverar ett program, även om detta ord också börjar användas i en bredare mening.

Vad är ett täckminne?

Under många år betydde täckminne att minnesfragment som representerade känslan av en större händelse. Så kan ett barn som tittade ner medan det blivit utsskällt senare endast minnas hans eller hennes skor, tillsammans med en känsla av skam och ilska. Eller en lukt kan motsvaras av känslan av att se mormor koka.

I tankekontrollsammanhang, och även i allt högre grad i andra sammanhang, är ett täckminne ett minne som döljer, eller täcker, ett annat minne. Täckminnet kan vara ett reellt minne eller vara implanterat av programmeraren genom hypnos, genom bluffmakeri som inkluderar kostymer, filmer eller "virtual reality". Somliga människor tror att minnen av tidigare liv, sataniska rituella övergrepp och UFO-kidnappningar är exempel på täckminnen. Täckminnet är avsett att skapa misstro och kan tjäna syftet att skydda en programmering, eller ett medicinskt eller psykologiskt experiment.

Används olika system?

Ja. Ibland skapas många delpersonligheter och ordnas i ett hierarkiskt system. Det finns människor vars delpersonligheter påminner om en medeltida by, med adel, knektar, och bönder. Andra mönster liknar en företagsstruktur, med råd som vägleder de olika avdelningarna. Andra mönster är mer abstrakta och påminner om ockulta symboler, som pentagrammet eller livets träd, en geometrisk form eller en matematisk formel, en DNA-struktur eller ett videospel.

Delpersonligheter kan bli lärda att gruppera sig själv in olika mönster vid olika tidpunkter, eller två eller fler grupper av delpersonligheter kan användas för att forma olika mönster. Delpersonligheter kan vara förmögna till att duplicera sig själva, eller kan skapas av andra delpersonligheter. Inte alla delar har namn; en del har nummer, anda är endast fragment.

Vilka programmeringstekniker används?

Varje teknik som kan skapa trancetillstånd kan användas. I praktiken innebär det vanligtvis tortyr, extrem smärta. sexuell upphetsning, droger, och/eller elchocker. Andra metoder är avsaknad av sömn, mat eller vatten, extrema temperaturer, höga ljud, eller starka ljussken. Tekniker som användes för att förhöra krigsfångar har använts: såväl tortyrtekniker och psykologiska manipulationer, inklusive skapande av hjälplöshet och hopplöshet, tricks och bedrägerier, plötsliga rollbyten (den "snälle" polisen vs den "elake"). Ingen av metoderna är mänskliga.

Kan människor kontrolleras mekaniskt?

Det finns mycket dokumentation om hur myndigheter har forskat om mekaniska metoder för tankekontroll. Experiment har gjorts om kontroll av känslor och beteende genom elektroder som implanterats på människor och djur. Implanterade microchips möjliggjör att spåra djur och givetvis också människor. Det har gjorts försök med att ge ovetande människor LSD och andra psykoaktiva droger och i litteraturen finns beskrivningar av användandet av mikrovågor för att tjuvlyssna eller sända meddelanden till människor på stora avstånd.

Hur kan man "deprogrammera" människor som har programmerats?

Att tvinga på ett trossystem på någon som har blivit programmerad är inte "avprogramering" - det är en ny programmering. En verklig "avprogramering" förutsätter samtycke, respekt, tålamod, kreativitet och vänlighet. Inom dessa ramar finns det en teknisk och en återuppbyggande inriktning. Dessa inriktningar kan blandas på ett omdömesgillt sätt.

A. Återuppbyggande. Ge delpersonligheterna mer kunskaper.

En mindre teknisk inriktning innefattar att öka delpersonligheternas kunskaper om både det förflutna och yttervärlden. Det går att tala direkt till dolda delpersonligheter genom att säga "alla inom dig är välkomna att lyssna och att upprepa för andra som inte lyssnar. Ingen behöver lyssna." och sedan beskriva det nuvarande med enkla ord. Beskriv flashbacks, definiera dissociation, beskriv vilken mat som finns i kylskåpet, beskriv dagliga aktiviteter, förklara vad det innebär att välja, och demonstrera hur man kan välja i det dagliga livet.

I grunden undervisar du delpersonligheterna om en värld de aldrig har känt.

Gradvis kan deras intresse väckas och de kan utvecklas tillräckligt för att välja själva, handla självständigt. Det är emellertid viktigt att inte börja argumentera utan endast erbjuda mer kunskaper och valmöjligheter.

Att minnas och att återleva det förflutna är än mer effektivt. Om alla inblandade delpersonligheter kan minnas och dela med sig vad det innebar att bli programmerade, och att återuppleva upplevelserna och känslorna, kan verkliga förändringar ske. När de ser exakt vad som gjordes, på vilket sätt, av vem, kommer tvånget att följa programmet att bli förståeligt. "Aha! Det var så de gjorde det!" Mysteriet är försvunnet och programmets makt har minskat. Så fort en person kan minnas och arbeta igenom programmeringssession kan de fysiska symptomen försvinna, känslorna kan riktas in på ett mer adekvat sätt, och personen kan medvetet välja om den vill eller inte vill följa instruktionerna istället för att blint lyda utan att veta varför.

B. Teknisk: ändra programmet

Här lämnas strukturen ifred medan delpersonligheterna får en ny eller modifierad uppgift. Till exempel kan en delpersonlighet vars uppgift är att svara på telefonen och få instruktioner bli omprogrammerad till att svara först efter femtio signaler. Ingenting har egentligen förändrats men en sådan "första hjälpen" kan vara användbar.

Om man tänker i termer av dataprogrammering, kan den interna "programmeraren" bli uppmanad att avaktivera program, att ta bort dem, eller stoppa dem i papperskorgen. Detta kan vara extremt svårt; några program är skapade för att återskapa sig själva om de är raderade och att radera ett program kan få oanade konsekvenser. Du skulle inte vila radera ett självmordsprogram, för att ta ett exempel, om det skulle leda till att ett mordprogram aktiveras!

Är det nödvändigt att integrera alla delpersonligheter för att en deprogrammering ska ske?

Nej, integrering och deprogrammering är två separata processer. Integrering är att blanda två eller flera delpersonligheter. Deprogrammering är helt enkelt att lära sig mer: att lära att du var programmerad, att inte alla i världen är programmerade, att du inte behöver följa programmet. Det är att lära sig göra val, lära sig vad frihet är. Naturligtvis kommer somliga att utnyttja den friheten till att integrera, om de så önskar, med de kan också använda den till att pröva äta chokladglass för första gången i sitt liv, skriva en bok, göra alla möjliga saker.

Är det möjligt att leva ett "normalt" liv efter att ha blivit programmerad?

Att bli programmerad är definitivt inte normalt, det är en serie av avsiktligt utförda plågsamma handlingar som involverar olika typer av tortyr och tvång som ägde rum utan ditt samtycke eller ens kunskap. Varje människa är unik med olika upplevelser i sitt liv, och du kommer att definiera "normal" enligt din växande känsla av helande och återtagna kontroll över ditt liv. Det är helt möjligt Att leva ett tillfredsställande, även lyckligt, liv och vara nöjd med ganska så normala omständigheter och aktiviteter.

Du kan leva utan att förlora tid, utan att vara inblandad i händelser som du inte vill vara en del av, utan att vara någons marionett. Du kan välja att bli aktivist eller att ha hand om får på någon avlägsen plats. Du kan ha starka och svaga sidor. glädjeämnen och besvikelser, som alla andra. Men du kommer alltid att veta att i ditt förflutna har hänt något som, lyckligtvis, inte händer alla människor. Du kommer att vara en överlevare, i en process av helande, hela ditt liv.

Översättning Erik Rodenborg

Offrens klagan

/Ett ironiskt inlägg om förnekelsekampanjen, som skrevs när medias och förnekarnas hets runt Södertäljefallet var som mest intensiv, i 1993. Senare publicerad i Birgitta Allmos bok "Vem vågar tro på ett barn?". Inlagd med författarens tillstånd./

Nej, nu nu får det vara nog!

Sveriges fängelser är överfulla av stackars
oskyldigt sexdömda män! Det svenska
rättssystemet håller på att kapsejsa!

Justitiemord begås var och varannan dag, det ena efter det andra. Detta är en livsfarlig utveckling! Det krävs ju bara ett förfluget ord, som att "filmjölk är äckligt" från en vilseledd tonåring, för att en man ska dömas skyldig till övergrepp han inte begått!

Vi måste börja inse att vårt rättssystem inte längre är kapabelt att döma i sexbrottmål. Det är allmänheten och Vi i synnerhet, som måste ändra det här! Vi som verkligen vet hur hårt den stackars mannen kämpar för en chans att bli trodd!

Runt om i landet konspirerar alla möjliga kvinnorörelser för att sätta dit oss män. Våldtäkts- och incestmål har blivit deras vapen i den nya tidens häxprocesser!
Passa dig noga för att bada med din dotter! Man kan aldrig veta när anklagelserna kommer.

I barns hjärnor uppförstoras ju en vänlig puss på kinden till en sexualiserad ritual! En vacker dag kommer poliser och knackar på din dörr. Du förs till förhör och så börjar karusellen snurra. Inte kommer man att tro dig heller!

Men just Du av alla har ju ingen som helst anledning att förvränga sanningen om så allvarliga saker? Det är ju absurda påståenden!

Hotfulla kvinnosakskvinnor kommer att gadda ihop sig mot dig i maskopi med giriga psykologer och terapeuter. Det är som bekant ett söndagsnöje för dem alla att plantera in falska minnen av sexövergrepp i lättpåverkade barns och kvinnors små hjärnor!

Nej du min vän, snart är loppet kört! Du kommer knappt få en chans att yttra dig förrän de fäller domen.
Skyldig, såklart!

Vad spelar det då för roll att du nekar ihärdigt och kraftfullt?

Vad spelar det för roll att du förklarar det förfalskade (för det säger sig ju självt att det är falskt) rättsintyget om din dotters "underlivsskador", med att berätta om alla de gånger hon körde in föremål av en bakpotatis storlek i ändtarmen på sig själv eller onanerade med kvastskaftet?

Vad spelar det för roll att du berättar om hur skicklig hon är på att låtsasgråta och spela teater?

Ingen kommer att förstå att barnet faktiskt har ljugit ihop dessa vandringssägner med hjälp av otäcka psykologer och jourkvinnor. Förresten, hur lyckades hon egentligen komma i kontakt med dem?

De måtte ha fått henne att verkligen tro på att hon behövde hjälp!

Barnet har ju allting att vinna på att falskeligen tillvita dig, eller hur? Stora pengar, för att inte tala om all uppmärksamhet! Skadeståndsbeloppen är ju så höga i sådana här mål.

Nu äntligen kommer hon att kunna köpa den där hästen eller persondatorn hon så länge trånat efter.

Att reportrar och fotografer runt om i hela landet jagar scoop, offentligt diskuterar hennes trovärdighet och spekulerar kring hennes intimaste privatliv i sensationella lösnummerupplagor är ju något hon alltid velat medverka till!

Hon njuter av uppmärksamheten och lyckas genom sitt troskyldiga och hjälpsökande uppträdande, uppvigla hela landets samlade massmedia emot dig.

Detta borde ju rättsväsendets representanter begripa, eller hur?

Särskilt som det till och med händer att någon modig och människokännande kriminalkommissarie med ansvar, i lämpligt god tid före planerad rättegång, ställer sig på vår, de svagas sida och ger offentligt uttryck för sin egen och andras åsikter. Såväl om sjukdomen mytomani som om justitiemord.

Det är en verklig bragd att våga visa sitt djupa engagemang i stora rubriker och i så många mediasammanhang som möjligt.

För säkerhets skull kommer allt sannolikt att vara väl dokumenterat till eftervärlden i något offentligt PM med saxade och självtolkade smaskiga uppgifter ur en hemligstämplad och kanske pågående förundersökning. Heder åt en sådan person!

För ditt barn kommer kanske nu att bli omhändertaget av socialtjänsten och får flytta till en ny familj. Flickan förstår genast att hon där kommer att få allt hon pekar på och slipper höra ditt tjat.

Tänk alla de gånger du lönlöst bett henne städa åt dig! Det är självklart att hon anklagar dig för sexuella övergrepp! Det måste ju var och en inse!

Alla, utom de godtrogna juristerna och nämndemännen förstås, som alltid tycks vilseledas av psykologers och psykiatrikers uppblåsta lögner och lömska kvinnosakskvinnors hysteri!

Vi måste handla nu, innan det blir för sent! Innan alla vi män sitter inlåsta på slutna anstalter för sexbrott vi aldrig har begått!

Det är ju exakt detta som den militanta kvinnorörelsen och de karriärsugna psykologerna vill åstadkomma!

Vi måste börja reagera och ta tillbaka den makt och kontroll vi tycks ha förlorat!
Endast då kan vi hjälpa de stackars galna, vilseledda kvinnorna och barnen till rätta, tillbaka till ett rättfärdigt och lyckligt liv igen! Nu är det dags!

Alla vi som förstår oss på barn, måste lära människorna vad verklig kärlek är. Barn behöver ömhet och närhet, pussar och kärlek.
Vi introducerar dem i vuxenlivet och hjälper dem att tillfredsställa sina helt naturliga behov. De måste självklart tillfredsställas precis som vuxnas.

Barnens bästa i centrum.

Olyckliga barn blir som födda på nytt efter en stunds kärleksfull lek. Ja, fram för den gamla goda tiden, då man öppet och fritt kunde umgås med barnen på Klara Norra utan att någon obehörig lade sig i.

Låt oss starta en ny barnhjälpsorganisation med telefonjour så att vi lättare kommer åt att erbjuda barnen våra tjänster! Upprätta en statlig myndighet för tillsyn av att barnens mänskliga rättigheter tillgodoses och att deras sexuella behov bejakas.

Ge barnen frihet att välja! Tillåt den svenska barnprostitutionen och inför noggrann registrering och regelbunden hälsokontroll. På så sätt skulle svinnet av välanvända barn kunna minskas och riskerna för könssjukdomar minimeras.

Passa på att öka produktionen av undergörande och stimulerande barnporrfilmer och snuffmovies så att fler får chansen att upptäcka den sanna njutningen.

Vi måste återetablera oss som det ledande producentlandet på världsmarknaden, inte minst för att bidra till en ökning av BNP. Råvaran är ju numera lättillgänglig!

Vi har ju fortfarande yttrande- och tryckfrihet i det här landet! Tack och lov! Och våra gränser möter ju inte längre något hinder, varken för det ena eller det andra!

Tänk med tacksamhet på de få heroiska försvarsadvokater som så osjälviskt och endast till självkostnadspris, till och med offrar sin egen fritid för att kämpa för våra mänskliga rättigheter.

Allt de begär är vår trohet och löften om fortsatta uppdrag under precis så många år som behövs för utredning på utredning, bearbetning och alla överklaganden.

Tänk på att deras dokumentation även kan leda till en och en annan nyskriven självbiografi som kan gynna vår kamp!

Vi får heller inte glömma att framhålla dessa synnerligen kompetenta och halvårsutbildade vittnespsykologer.

Äntligen får de chansen att göra sin stämma hörd till förmån för den Enda sanningen.

Tveka inte att själv framträda med jämna mellanrum för att berätta för allmänheten om din fasansfulla situation.

Berätta gärna om ditt osolidariska barn som haft mage att så ogrundat och fantasifullt anklaga dig! Ni som hade ett så fint förhållande ända tills obehöriga klampade in och förstörde allt.

Låt folk få se hur du riktigt lider!

Det kan vara nyttigt att din lilla förrädare till unge påminns om att du inte tänker ge upp. Det blir en kraftfull markering att hon gått för långt över gränsen. Hon ska minsann få stå i evig förlåtelseskuld till dig.

Genom ditt modiga och öppna agerande blir det anklagande barnets identitet känt. Detta blir till god hjälp för dig. Nu förstår hon att även dina vänner kan hjälpa till med att sätta gränser om hon sticker upp emot dig igen!

Som förstående far är ju du den ende som vet hennes eget bästa nu och i all framtid. Tack media för att ni äntligen (om än med viss ansträngning) har fått upp ögonen för verkligheten.

Ett särskilt tack till de Sverigekanaler på teve som den senaste tiden visat sig vara lysande förebilder i kampen för den sanna föräldrakärleken.

Att dag efter dag, på bästa sändningstid visa ett kort inslag med vårt budskap, är ett gott initiativ och mycket skickligt gjort. Även andra media borde ta efter denna suveräna, omärkligt indoktrinerande metod.
Det är ytterst viktigt att vi fortsätter på den inslagna vägen.

Med hjälp av tidningar och radio/teve kommer vi att få över samhällets attityder på vår sida inom loppet av ett par år!

Tack och lov för redaktörer och programledare som ur timslånga intervjuer och annat material har förmågan att redigera fram bara det riktigt väsentliga och se till att endast detta presenteras och debatteras.

Upp till kamp! Hav förtröstan!

Låt våra bröder och systrar i USA visa vägen! Vi vet ju att alla vi, som råkat anklagas och dömas för sexbrott, är oskyldiga och har fallit offer för häxprocesser, myter, fördomar och inkompetens.

ELLER HUR?

Patrik Nyberg om "ritualmordssällskap"

/Skrivet 31 mars 2012/

Nu har Patrik Nyberg, i en ganska så schematisk och missvisande artikel om debatten om sexuella övergrepp mot barn, på nytt tagit upp diskussionen om vad han väljer att kalla "ritualmordssällskap". Hans behandling av detta ämne är lika missvisande som hans term.

Han syftar uppenbarligen på berättelser om att barn dödats i samband med organiserade sadistiska övergrepp.

Enligt Patrik Nyberg hade dessa berättelser "hämtats från USA och där omfattades övertygelsen bland annat av den kristna högern och högerextrema grupper." Denna beskrivning är grovt missvisande.

Ja, berättelser om att barn dödades i organiserade sadistiska övergrepp började komma upp i USA på tidigt 80-tal. Och, ja, mycket små grupper av den kristna högern hakade på, och försökte utnyttja debatten.

Men man bör notera att de som först började berätta om detta inte alls tillhörde den kristna högern, och att endast en försvinnande liten del av de som senare berättade om liknande erfarenheter hade det minsta med den kristna högern att göra. Man bör också notera att de tongivande delarna av denna kristna höger, som till exempel flaggskeppet "Christianity Today" och de evangelikala propagandisterna Bob och Gretchen Passantino mycket snart ställde sig på förnekarsidan.

Varför då? Framför allt för att diskussionen om rituella övergrepp av denna rörelse mest sågs som ett hot. Vi får hålla i minnet att den kristna högerns grundläggande tema var och är "familjevärden". De ser kärnfamiljen som helig, och har av tradition varit mycket misstänksamma mot försök att ifrågasätta den.

Om berättelser om barn som dödats till någon större del hade riktats mot öppna satanister, eller för den delen mot aktiva wiccaner och andra "nyhedningar", hade de säkert hakat på. Men nu handlade det istället ofta om respektabla familjefäder (och -mödrar) som inte alltför sällan sågs som stöttepelare i samhället. Berättelserna handlade oftast om mord som direkt eller indirekt var kopplade till övergrepp inom familjen.

Psykologer, socialarbetare, eller myndigheter som ifrågasätter vad som händer i "den av Gud instiftade" familjen har aldrig varit populära i den kristna högern. Därför vände sig den stora majoriteten av denna mot anklagelser om rituella övergrepp.

Ja, det fanns som sagt undantag i den kristna högerns periferi. Men de var marginella.

Vad gäller "högerextremister" är det lite oklart vad Nyberg menar. Idag åsyftas vanligen med denna term grupper med rasistiska och fascistiska agendor. Dessa spelade i stort sett ingen roll alls i denna debatt.

När Nyberg sedan övergår till Sverige ger han en bild av att det fanns en period på 90-talet då många aktiva mot sexuella övergrepp mot barn trodde på existensen av, för att använda hans egen formulering, "den kristna högerns idéer om ritualmordssällskap som härjar över hela väst-världen", men att de nu har ändrat sig och inte längre gör det.

Det är än mer missvisande. Jag vet visserligen inte hur Nyberg definierar ordet "ritualmordssällskap" men eftersom han inkluderar Södertälje.- och Umeå-fallen är det uppenbart att han definierar det mycket vidsträckt. Han säger att "få, om ens några" av de aktiva i kampen mot övergrepp mot barn idag "tror" på sådana övergrepp.

Nu är Nybergs kontakter med personer och grupper som aktivt arbetar mot övergrepp mot barn mycket begränsade, om inte annat för att den överväldigande majoriteten av dessa inte skulle vilja ha några mer omfattande kontakter med Patrik Nyberg…. Men jag vill här gärna påpeka att Birgitta Allmos bok om Södertäljefallet fick ett mycket positivt bemötande i stora kretsar, och att författaren tilldelades Trasdockepriset 2009.

Att den offentliga debatten om sådana berättelser i hög grad tystnade efter 1995 berodde inte på att de som "trodde" slutade att "tro" utan att det blev nästan outhärdligt att delta i en bisarr polariserad debatt, där de som var öppna för möjligheten att berättelser som dessa skulle kunna vara sanna utsattes för bland annat grova massmediala angrepp.

Min bedömning är snarast att det idag är en större andel av de som aktivt arbetar mot övergrepp mot barn som är öppna för att dessa "extrema" skildringar skulle kunna vara sanna. Om Birgitta Allmos bok hade kommit ut 1995 hade den med all säkerhet utsatts för rasande angrepp, men när den kom 2008 övervägde de positiva reaktionerna. Den blev till och med hyllad i en krönika i Svenska Dagbladet!

Den enda som vågade angripa boken mer utförligt var ju Max Scharnberg, som Nyberg också nämner. Scharnberg gav ut en bok om Södertäljefallet i Uppsala universitets namn utan att detta universitet var kontaktat. Universitetet tvingades offentligt ta avstånd. Förutom Nyberg och en liten grupp hängivna är det knappast någon som tar Scharnberg på allvar. Som jag tidigare visat vimlar hans bok av uppenbara sakfel (varav en del måste vara medvetna lögner), och en mycket egenartad metodologi.

Och hur kan man ta en person, som redan 1995 hävdade att 80 procent av de incestdömda i Sverige var oskyldiga - och antydde att anledningen till det var att "psykoterapeuterna" bakom kulisserna manipulerade det svenska domstolsväsendet, för att de själva skulle få bedriva tvångsterapi med "oskyldigt dömda" - på något som helst allvar….

Patrik Nyberg vill tydligen att vi ska ta "forskaren" Scharnberg på allvar. Det säger en del om hans egen agenda. I sin förment "objektiva" artikel om debatten om övergrepp mot barn lyckas han mörka att han själv inte är någon utomstående iakttagare. Utan att han under åratal har deltagit i debatten - på dess ena extremkant.

Gammal skåpmat från Lef GW Persson

/Skrivet 23 mars 2011/

Har sett Leif GW Perssons program om styckmordet på Catrine da Costa. Det var ett ganska ointressant program.

Det innehöll praktiskt taget inget nytt. Det var de argument som vi hört förut - alltsedan Per Lindebergs Döden är en man.

I programmet fanns förstås de sedvanliga karaktärsmorden på "dagboksvittnet" och fotohandlarparet. Det helt obevisade påståendet att "dagboksvittnet" skulle ha förfalskat dagboken återkom förstås, trots att de utredande poliserna då det begav sig drog slutsatsen att den var äkta, och trots att Lars Borgnäs i sin bok "Sanningen är en sällsynt gäst" effektivt smulat sönder förfalskningsteorin. Vad gäller fotohandlarparet finns i samma bok en mycket grundlig vederläggning av precis den tes som drevs i programmet.

Men det mest anmärkningsvärda är fixeringen vid den ursprungliga gärningsbeskrivningen, trots att Lars Borgnäs i sin bok "Sanningen är en sällsynt gäst" och i sina program i Uppdrag Granskning visat på de samband som fanns mellan en av de huvudmisstänkta och den arkitekt som var det sista vittnet som såg Catrine da Costa i livet. Hela GW Perssons resonemang om det tidsmässigt omöjliga faller om man antar fler medhjälpare.

Att "arkitekten" aldrig nämndes i programmet trots att han utnyttjade prostituerade, hade en koppling till obducenten, och som sagt var den siste som såg Catrine da Costa i livet (hon sov över i hans bostad!) är anmärkningsvärt.

Det säger något om programmets karaktär.

Tills sist - jag vill gärna uppmana till läsning av Lars Borgnäs bok. Och av Kerstin Alfredsons artikel om ämnet. Den är några år gammal, men tillhör de artiklar som ständigt förblir aktuella.

Leif GW Persson, sanningen och da Costa-fallet

/Skrivet den 22 mars 2011/

Ikväll kommer Leif GW Persson att tala om mordet på Catrine da Costa i "Veckans brott" i SVT. Jag kan inte se det just då, men det läggs väl ut på nätet.

Men egentligen kan man hoppas att de som ser det antingen har läst Lars Borgnäs "Sanningen är en sällsynt gäst" (Norstedts 2003) eller åtminstone sett samme Borgnäs program i Uppdrag Granskning som sändes i slutet av maj 2001.

Där får vi bland annat reda på hur GW Persson var inblandad i kampanjen för att fria de båda åtalade läkarna ("obducenten" och "allmänläkaren") från alla misstankar. Bland annat skrev han en gärningsmannaprofil som verkar ha som enda syfte att peka bort från läkarna. Enligt all praxis ska man inte göra gärningsmannaprofiler om det finns kända misstänkta, och naturligtvis inte om man i debatten sedan länge själv haft tvärsäkra åsikter om att det inte kunde vara dessa som är skyldiga. Det hindrade inte på något sätt GW Persson.

Enligt denna "gärningsmannaprofil" (som av döma av citaten i Borgnäs bok försiktigt uttryckt ter sig aningen dilettantisk...) skulle mördaren vara från ett lägre samhällskikt och bo i Jungfrudansen i Solna. Och 1999, strax efter att Per Lindebergs bok "Döden är en man" kommit ut, hittade polisen påpassligt nog två män som bodde i området. De undersöktes på längden och tvären i månader, men det fanns inte det minsta tecken på att de skulle han något med mordet att göra. ("Sanningen"... s. 28 ff)

Men GW Persson, som annars brukar ömma för "oskyldigt anklagade män" nöjde sig inte med detta. I Lars Borgnäs bok säger han vagt om den ena av dessa män att "i min bok har han en del att göra räkning för". Visserligen var mannen ifråga för "klen" för att döda Catrine da Costa själv, men Persson menar ändå att han nog måste vara "inblandad". Och tillägger hisnande nog att "jag tror hans pappa skulle vara intressant att titta på".... ("Sanningen"... s. 60)

GW Persson drev också, tillsammans med poliskommissarie Bo Åström, tesen att Catrine måste ha dödats senare än pingsten 1984 eftersom hon hade tagit heroin på pingstdagens morgon och att kända rättskemister hävdar att heroin tar flera dagar att brytas ner. Eftersom hon inte hade heroin i kroppen när hon hittades måste mordet ha skett senare, vilket skulle fria läkarna. De hänvisade framförallt till den kände rättskemisten Wayne Jones.

Problemet var att Wayne Jones i samtal med Borgnäs tvärtom förklarade att heroin bryts ner på två timmar, och att resonemanget var rent nonsens. När Borgnäs senare talade med Persson hävdade han först att Wayne Jones verkligen hade sagt att det tar flera dagar för heroin att brytas mer. När han överbevisades om att det inte var sant började han vagt tala om att han talat med "andra rättskemister" och lovade att skicka namn senare. Det gjorde han dock inte. Borgnäs lyckades inte hitta en enda rättskemist som inte sade emot Åhströms och Perssons påfund. ("Sanningen.." sid. 44 ff)

Leif GW Persson har alltså tidigt varit mycket engagerad för att fria de båda anklagade läkarna. Det är han givetvis i sin fulla rätt till. Men Lars Borgnäs bok och TV-program visar dock med all önskvärd tydlighet hur det fick honom dels till att vara aningen oförsiktig med sanningen (eller på ren svenska, lögnaktig) i sina försök att rentvå dessa. Och dessutom att han hade en hel del att göra med nästan desperata trakasserier mot med all säkerhet helt oskyldiga män i samhällets botten, och att han långt efter att de hade friats från alla misstankar fortsatte att insinuera på det mest märkliga sätt.

Leif GW Persson är skicklig på att argumentera. Han kommer säkert att övertyga en hel del i det program som sänds i morgon. Men om man har tagit del av Borgnäs demaskering av Perssons metoder i "Sanningen är en sällsynt gäst" känner man sig på förhand mycket tveksam inför det hela.

Leif GW Persson har tidigare i Da Costa-fallet bevisligen presenterat rena påhitt som bevisade sanningar. Kommer han att göra det ikväll också?