Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan.
Många vet dock inte bakgrunden till denna myt. I denna video
kan man ta del av den. Många år tidigare var offer av barn spridda
över Palestina. Barnoffer var vanliga i den kananeiska religionen, men
som videon ovan visar blev en variant av dessa som fokuserar på
"förstfödda" och"enfödda" barn/söner centrala i den tidigaste
israelitiska religionen
De tidiga israeliterna var faktiskt kananéer. Det hebreiska språket började som en kananeisk dialekt. Skillnaden var i alla fall inte större än den mellan svenska och norska.
I den variant som finns i Gamla Testamentet finns alltså buden om att det "förstfödde" barnet (eller sonen) ska ges åt Jahve. Eller om det endast fanns ett, det "enfödde" barnet eller sonen.
Som videon ovan visar, var detta hela tiden ett problem för Gamla Testamentets olika författare. På ett ställe kan det stå att Gud själv befallde offrandet av barn, på ett annat ställe att han aldrig gjort det.
Vad som är helt klart är att mot slutet av GT har författarna bestämt sig - barnoffer är en styggelse, som ska bekämpas till varje pris.
Men de ställen som visar att detta var en tidig israelitisk tradition - och inte endast en rent kananeisk - är många.
Men så uppkommer så kristendomen. De rent språkliga liknelser mellan hur sonoffret av Jesus beskrivs och offren av förstfödda eller enfödda barn under tidigisraelitisk tid beskrivs kan inte vara en slump.
Så när de officiellt sanktionerande offren av barn har upphört, uppstår det en avknoppning av denna olustiga tradition - i en religion som snart kommer att erövra stora delar av världen.
"Genom blodet har han frälst oss". Nej, Jesus var inte ett barn när han ska ha offrats - men han var förvisso en son - och en "enfödd" son.
Denna fantasi med rötter i ett mörkt tidevarv reciteras numera över hela världen - numera i en kannibalistisk form - "Kristi blod - för dig utgjutet" och "Kristi lekamen - för dig utgiven".
Nattvarden firas hela året - påsken endast en gång om året. Nattvarden kan man ju slippa om man ej går på nattvardsgudstjänster - men påsken stöter man på olika sätt på vart man än går.
Ja, visst, långfredagen följs av påskdagen med en uppståndelse som jag inte en sekund tror på. Med denna fantasi kommer så den mörka kärnan i den ursprungliga traditionen att döljas.
Det gör inte saken bättre.
No comments:
Post a Comment