(Från min huvudblogg 18/1 2021/
Under de senaste kanske 30 åren har det utvecklats, och renodlats, en speciell sorts journalistik i Sverige. Den kanske framförallt företräds av program som Uppdrag Granskning och Dokument Inifrån och utmärks av att programledningen redan från början verkar ha bestämt sig för vilka de ska stödja i en konflikt. Och sedan ensidigt bygger upp programmet för att suggerera tittarna till att dra just de slutsatser som redaktionen vill att de ska dra.
Till metoderna hör att starkt betona det som verkar tala för den ena sidan. och i stort sett ignorera allt som talar för den andra sidan.
Sedan kan det också finnas andra suggestionsmetoder - som att ge bilden av att de som man vill så att säga sätta dit, ogärna talar med journalister. Eller intervjua någon "expert" som redaktionen på förhand vet står på deras sida.
Eller något vittne som ska verka trovärdigt - och skakat.
Allt leder sedan fram till det förutsägbara "avslöjandet" av den ena sidan. Tittarna kan applådera den "avslöjande journalistiken" och sedan kan journalisterna få diverse priser.
Om frågan i början av programmet snart blir "är den ena sidan verkligen så rutten?" blir svaret i slutändan "ja, de är verkligen så ruttna".
Vad tycker jag om en sådan journalistik? Nu kommer ett pinsamt avslöjande. När jag någon gång till äventyrs delar programmets åsikter blir min spontana reaktion nog att programmet på ett skickligt sätt lyckade visa precis det jag själv ansåg.
Om det är tvärtom, att jag har motsatta åsikter och inte håller med, märker jag i stället desto snabbare alla de manipulativa knepen i programmet och blir vederbörligen upprörd.
Nu verkar det som om åtminstone Uppdrag Granskning har lite uns av självkritik. I denna fyra minuters kanske inte helt allvarliga kortfilm ger just UG en liten provkarta på en del av de metoder de brukar använda.
Och när man alldeles mot slutet får reda på vad som utmärker ett typiskt UG-program kan nog många känna igen bilden.
Se den gärna. ;-)
Genom att klicka här.
No comments:
Post a Comment