PS om Ekbacken

2005-12-14

Det kan verka oförsiktigt att kommentera ett TV-program innan det sänts. Jag undrade om jag skulle få äta upp mina kommentarer om ”Uppdrag Gransknings vendetta”. Om det skulle visas något som fick mina kommentarer att te sig pinsamma.

När jag så till sist såg programmet blev jag ganska så lättad. Det är programmet som är pinsamt, oerhört pinsamt.

För det första. Det är anmärkningsvärt att redaktionen å ena sidan automatiskt tror på alla intagna på Ekbacken som kommer med anklagelser mot personalen, men lika automatiskt avfärdar anklagelser från intagna på Ekbacken om övergrepp från sina föräldrar som ”falska anklagelser”. Beviset för det senare är att polisutredningarna inte lett till åtal eller fällande dom (bortsett från ”fallet Ulf”, förstås). Denna inställning är, i bästa fall, naiv. Att en polisutredning om ett sexualbrott läggs ned bevisar inte att brottet inte ägt rum. Dessutom kan man notera att när Länsstyrelsen gjorde en utredning som kom fram till att anklagelserna mot Ekbackens personal inte kan beläggas beskrivs detta av UG som en kränkning av de ungdomar som kommer med anklagelserna. Varför denna skillnad mellan hur polisens och länsstyrelsens utredningar behandlas av UG? Är polisens utredningar alltid ofelbara, medan Länsstyrelsens alltid suspekta?

För det andra. I programmet skapas en bild av att det skulle finnas något sorts samband mellan att personalen anklagas för att vara brutala, och att en del av de intagna skulle ha framförts ”falska anklagelser” om övergrepp mot sina föräldrar. Det sägs aldrig klart ut, men med hjälp av en rad antydningar suggereras en sådan bild fram. Men man kan förstås fråga sig varför det skulle finnas någon form av samband mellan att personalen skulle ha hällt vatten över de som inte ville gå upp på morgonen och att de sedan kommer med ”falska” anklagelser mot sina föräldrar? Vore det inte rimligare med motsatsen, att en brutal praktik på ett behandlingshem skulle öka lojaliteten med familjerna?

Nu tror jag faktiskt inte att Ekbacken var speciellt brutalt, jämfört med andra behandlingshem. Kristian Tilander skrev 1991 boken Bakom vår blindhet, där han samlat ett stort antal intervjuer från fd Haselaintagna som beskrev kränkningar som fick nästan allt som beskrevs från Ekbacken (med det möjliga undantaget berättelsen om kaninen, som jag innerligt hoppas inte är sann…) att förblekna. Här har inte TV gjort några ”avslöjande” program – med det är klart – Hassela har ju inte försökt skydda och stöda en flicka som berättat om rituella övergrepp…

I vilket fall som helst – från dagens Ekbacken finns inga berättelser om övergrepp. Där finns nu fyra ungdomar, som trivs och vill stanna där. UG: s: hatprogram har som uppenbart syfte att få Ekbacken att stänga. Om de lyckas kommer det att gå ut över de ungdomar som finns där nu, som just i det i media så hårt angripna Ekbacken faktiskt har funnit en trygghet…

Kire