Nedtystning i engelskt kungahus

/Artikel av Judy Cox i vänstertidningen "Socialist Worker",  UK, 19 oktober 2025. Originalsidan kan läsas här./

Royals want to hide that they protected paedophile Prince Andrew

Prince Andrew is the shit that the royal family just cannot scrape from their shoes, however hard they wipe their well-shod feet.

In a posthumous memoir to be published this week, Virginia Giuffre says he “believed having sex with me was his birthright”.

The paedophile prince denies all wrongdoing. But he has been stripped of shedloads of fake titles and unearned honours as explosive disclosures contained in emails in the possession of the US Congress hit the fan this week. 

Back in 2011, the former Duke of York tried to get his police bodyguard to dig up dirt on Giuffre. He wanted to smear Giuffre just hours before a picture of him with his arm around her waist—when she was the 17-year old—was published.  

The late Queen Elizabeth II knew all about it.  Prince Andrew claimed Giuffre had a criminal record in the United States—this was a lie. And he got hold of her social security number illegally. 

He continued to visit Jeffrey Epstein in New York after the financier’s conviction for child sex offences in 2008. Photographs showed him opening the door of Epstein’s palatial East Side townhouse in December 2010 before the pair had a cosy stroll through Central Park. 

The new emails reveal that Prince Andrew secretly told Epstein, “We are in this together,” and, “We’ll play some more soon,” in February 2011. He later claimed to Emily Maitles on BBC Newsnight that he cut all ties three months before those emails were sent. 

Other newly seen emails suggest that Epstein set the paedophile prince up on a dinner date with a second young woman. She says Epstein sexually abused her for years.

Another email shows that the prince’s family maintained ties with Epstein. His former wife—grifter Sarah Ferguson—and daughters princesses Beatrice and Eugenie were the first people to visit Epstein after his release from jail for child sex offences. 

Ferguson begged Epstein to lend her up to $100,000 and pleaded to be allowed to visit his notorious private island. 

She has also been stripped of her title after emails showed she called Epstein her “supreme friend” months after she claimed she had cut ties.

During Prince Andrew’s car crash Newsnight interview in November 2019 he denied he abused Giuffre. He claimed to be at a branch of Pizza Express in Woking with his daughter Beatrice when one rape took place.

He said Giuffre’s description of him as sweaty at a nightclub was untrue because an “overdose of adrenaline in the Falklands war” had left him unable to sweat.

Four days later, Prince Andrew stepped back from royal duties.  

Prince Andrew was not Epstein’s friend despite sexual abuse. Their friendship was built on the sexual exploitation of others. Epstein never hid his systematic abuse of underage girls—it was his unique selling point.

For more than two decades, Prince Andrew partied with Epstein and Maxwell who is serving 20 years for sexual abuse of minors.

Epstein and Maxwell were at the heart of a grooming gang which served up teenage girls to be abused by rich and powerful men. 

Prince Andrew attended naked pool parties and was treated to numerous foot massages by a “harem” of adolescent girls.

Men like Prince Andrew monetise friendships and family relationships and use them to advance their own interests. That is why both Epstein and Harvey Weinstein were guests at the lavish 18th birthday party held for Prince Andrew’s daughter Beatrice.Epstein was arrested nine days later, and Weinstein’s sexual abuses sparked the #MeToo movement.

Men like Prince Andrew, Epstein and Trump see behaviour that would disgust most people as an affirmation of their power and right to dominate others.

Epstein was a guest at a party hosted by the queen at Windsor Castle in 2000. After Epstein was released from prison, rumours began to swirl. So the queen invested Prince Andrew with the insignia of a King Grand Cross of the Royal Victorian Order—the highest honour she could give him. 

The royal family represents the worst of all worlds. They depend on outdated notions of respect and duty but pursue personal gain as ruthlessly as any Dragon’s Den entrepreneur. 

Prince Andrew dined out on his royal connections, using Buckingham Palace to impress the billionaire son-in-law of deposed Tunisian dictator Ben Ali. “Air Miles Andy” flew to Egypt with David “Spotty” Rowland—a businessman who gave Ferguson £50,000—to dine with the corrupt president of Kazakhstan. 

The president’s son-in-law bought Prince Andrew’s unwanted mansion for £15 million, a cool £3 million more than the asking price.

Prince Andrew once claimed to be too “honourable for his own good”. But he represents the sense of entitlement of the “Droit de Seigneur”—the right of feudal lords to rape peasant women on their wedding night. 

But that was compounded with the industrial-scale commodification of women perfected by the capitalist system. 

The voices of sexually exploited women and children have been silenced by the monarchy, judiciary, police, church, CEOs and politicians. This complicity has enabled the perpetration of abuse.

Prince Andrew and Epstein, like so many powerful sexual abusers, were not exposed by journalists, friends or family members or law enforcement agencies. They were only brought down because the women involved refused to be intimidated into silence any longer.

Last week, Prince Andrew was forced to cancel an extravagant birthday party for Sarah Ferguson, to be held at their shared Windsor mansion. But they won’t be left on the streets. 

Giuffre took her life in April. She was just 41.  Her relatives said the latest revelations “expose the lengths to which those implicated try to discredit and defame survivors. The truth will surface and there will be no shadows in which they can hide”.

The royal family has done everything possible to protect Prince Andrew. Not one of the parasites has bothered to express any compassion for what the victims of this grooming gang have endured.

Apropå Trump, Epstein och QAnon

Mer intressant om Trump och Epstein kan ses här.

Där nämns också att Trumpanhängare ofta hatar Epstein -  han blev personifikationen av vad QAnon beskrev som förövarnätverk på hög nivå i USA.

QAnon var förstås bisarra - men att det finns förövarnätverk på hög nivå i USA hade de förstås rätt i.  

Detta utnyttjades av förövarförsvarare för att måla upp en bild av att anhängarna till en reaktionär president målade upp paranoida bilder av  övergreppsnätverk på hög nivå - bilder som i alla fall indirekt uppmuntrades av presidenten.  

Man jämförde det med  den påstådda "satanistpaniken" och "incestpaniken". Samma paranoia här som där... eller det var vad de ville att vi skulle tro. 

Nu har det hela vänts upp och ner. Vi har inte en reaktionär president som uppmuntrar folk att tro på existensen av förövarnätverk - utan en väl dokumenterad bild av en president som stöder, och av allt att döma varit en del av sådana nätverk.  

Och QAnon torde helt ha kollapsat. 

Vad QAnon hade fel om var (i detta avseende) inte att det finns förövarnätverk på hög nivå. Vad de hade fel om var deras förvirrade bild att "deras" president bekämpade de nätverk han i själva verket var nära lierad med. 

Den nya vändningen i Epsteindebatten  gör allt mycket klarare. Vilket är bra.  

Epsteinkrisen fortsätter... och fördjupas

Se mer här.

"'I'll say every damn name': Marjorie Taylor Greene advocates for Epstein victims during rally"

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om Marjorie Taylor Greene, men detta tal är lysande. 

Det är också modigt. Det hon gör är definitivt inte riskfritt.

Är det någon som minns QAnon?

Alltså en organisation som blev känd för två påståenden. Dels att det fanns pedofila förövarnätverk på mycket höga nivåer i det US-amerikanska samhället, dels att Donald Trump hade en hemlig mission - att krossa dessa. 

QAnon utmålades snart som urtypen för en paranoid grupp. Media inriktade sig i hög grad på det första av deras påståenden. Det sågs som en hejdlös konspirationsteori. Hur skulle fina och bildade människor som fanns i toppen av den US-amerikanska samhällshierarkin kunna vara del av förövarnätverk /obs ironi/?

Att det finns sådana nätverk på hög nivå i USA är annars ganska så självklart. Man behöver bara gå till den Epstein-lista som alla talade om, men som nu, typiskt nog plötligt förnekas. 

Men det är ju inte det enda exemplet. Det vimlar av dem. Titta exempelvis på denna genomarbetade dokumentär, som, också typiskt nog, i sista sekunden togs bort frän Discoverys programlista. 

Mitt problem med QAnon var inte deras utgångspunkt, som var rena självklarheter*, utan det andra påståendet de kom med. Nämligen att Donald Trump, av alla människor, skulle ha en hemlig mission att krossa förövarnätverk.

Det fanns ju absolut ingenting som stödde ett sådant häpnadsväckande påstående.

Men QAnon fortsatte att driva dessa teser om Trump, trots att de inte stöddes av någonting.

Jag vet inte om QAnon så sent som för någon dag sedan fanns kvar i någon form. Men om de fannst torde organisationen mycket snabbt ha upplösts när de senaste nyheterna kom. 

Under många år har MAGA-republikaner - mer eller mindre inspirerade av QAnon -  sett fram emot att deras hjälte åtminstone ska avslöja sanningen  om nätverket runt Epstein. Men nu har MAGA-Trump talat. Och sagt att han inte förstår varför alla tjatar om Epstein. Det händer ju så mycket annat - varför intresserar sig någon för denna obetydliga person. 

Att Trump i själva verket var en mycket nära vän till den av allt att döma dödade sexualförbrytaren och att denne bland annat "rekryterade" en del av sina våldtäktsoffer från Mar-a-Lago är ju allmänt känt.  

Att Trump i själva verket backade upp nätverk som QAnon påstod att han bekämpade, torde ju inte förvåna många. 

Utom förstås, några överlevande från QAnon, en grupp som gjort mer än någon annan för att diskreditera de som verkligen vill bekämpa förövarnätverk. 

QAnon kan numera officiellt dödförklaras.   Det finns förstås ingen anledning att sörja.

---------------- 

*Vilket förstås inte innebär att alla deras konkreta appliceringar måste ha varit det.. 

Epstein-affären

Australiska 60 minutes har ett mycket bra program om Epstein-affären, som gjordes för ungefär ett år sedan. Min enda invändning är nog att de verkar godta självmordsteorin, utan att ens försöka problematisera den. 

Se https://www.youtube.com/watch?v=Zeylckd2t0Y.

Trump ♡ Musk = inte längre sant

För att uttrycka det lite försiktigt.

Nu är det fullt krig.

Musk vågar till och med säga att "Trunp is in the Epstein files"..

Vilket många har insett mycket länge, Det är troligen en av de viktigaste orsakerna  till att de inte publicerats.

För vidare info, se här och här.

Uppdrag Granskning om 764

Här kan man se ett program i Uppdrag Granskning om nätverket 764. Värt att se, men jag störs av att det endast beskrivs som ett internetfenomen.

Möjligen vill programmakarna inte bli sedda som "anti-satanistiska konspirationsteoretiker". För 764 grundades i nära anknytning till den satanistiska organisationen Order of Nine Angles (O9A) - en organisation som existerade redan i tidigt 1970-tal.  

De värderingar som uttrycks av 764-aktiva idag är samma som man kan ta del av redan i tidiga O9A-texter. 

Programmet har tre delar. Delarna följer automatiskt efter varandra.

764

Flera mordförsök i Sverige har haft kopplingar till nätverket 764, som sin tur har sitt ursprung i den satanistiska organisationen Order of Nine Angles (O9A), som har existerat i alla fall sedan tidigt 1970-tal. 

Till och med engelska Wikipedia - som annars regelbundet försöker tona ner rapporter om satanismrelaterad brottlighet -  har tvingats ta 764 och O9A på allvar. 

Här är deras artikel om 764.

Lars Borgnäs vs Göran Lambertz

Här svarar Lars Borgnäs Göran Lambertz i styckmordsdebatten.. 

Det är intressant att den mest seriösa debatten om styckmordet på Catrine da Costa förs i nättidningen Parabol. 

Medan de större media i stort sett helt undviker en seriös debatt om denna fråga.

För kännedom

Göran Lambertz skriver nu om styckmordsdebatten i Parabol - här .

Han kan definitivt inte beskyllas för att ha personliga sympatier för Dan Josefsson, men i hans inlägg i Parabol lutar han faktiskt åt att Josefsson har rätt om styckmordsfallet. Detta trots att han delar en del av kritiken som framkommit mot dennes programserie.

I Quickfallet tog han ett annat ställningstagande.

2015 skrev Lambertz en bok med titeln "Quickologi," där han utförligt och grundligt bemötte Hannes Råstams och Dan Josefssons åsikter om detta fall.

PS. "Procentberäkningarna" kunde han faktiskt ha skippat...

”SVT:s 'Det svenska styckmordet' göder misstro mot rättsstaten”

Lars Borgnäs skriver på nytt om Dan Josefssons program -  i "Dagens Juridik". 

Kan läsas här.

Allvarligt talat

Jag är ingen expert på att lösa kriminalfall.  Men jag har problem med Dan Josefssons och hans anhängares agenda. 

I Quick-fallet kopplade DJ detta mycket snart, eller rättare sagt med en gång, till en kampanj mot att tro på de som fått upp bortträngda minnen. Lite absurt eftersom Bergwall/ Quick inte sade att han fått upp vare  sig bortträngda eller falska minnen. Han sade att han hade ljugit. Fallet hade ingen som helst relevans för frågan om bortträngda minnen. 

I Kevinfallet fanns en i alla fall implicit poäng - att man ska vara skeptisk när barn berättar hemska saker. Hos DJ:s anhängare blev denna implicita poäng snart helt explicit. 

I da Costa-fallet  ligger hans fokus på hur mammor kan använda sitt barn till att förtala den andre föräldern och beskylla den för övergrepp. Detta trots att barnets berättelse inte låg till grund för domstolens uttalande om styckningen av Catrine da Costa. 

I alla tre fallen används hans rekonstruktioner sedan av de som vill förneka övergrepp. Han har lyckats leta upp fall som "bekräftar" förövarförsvarares och övergreppsförnekares tre huvudsakliga favoritargument . Han vet om det. 

Han har uppenbarligen letat efter den typen av fall. Han driver en kampanj som inte endast handlar om dessa tre fall, utan som har denna gemensamma nämnare. 

Hans kampanjer får effekter. Ett exempel. Efter Quick-kampanjen plockade kanske ett tiotal stadsbibliotek i Stockholm  bort Judith Lewis Hermans fina bok "Trauma och tillfrisknande" från sitt sortiment. Den var inte längre politiskt korrekt. 

Han kan konkret ha rätt eller fel i alla dessa tre fall. Eller rätt i något eller några av dessa fall, och fel i något eller några. 

Men hans och  hans anhängares generaliseringar utifrån dessa förblir falska - och har ett syfte. 

Att han har valt just dessa fall är inte en tillfällighet. Han har valt dem med omsorg. 

Som sagt, Dan Josefsson har en agenda. Som inte är sympatisk.

Motvikt i styckmordsdebatten

Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol.

Den första är skriven av Lars Borgnäs och tar upp den konkreta debatten om mordet. Den heter "SVT:s dokumentär om styckmordet mörkar fakta" och kan läsas här. 

Den andra är skriven av Linnéa Bruno och Catrin Lundström och tar upp manscentrerade och de facto kvinnofientliga inslag i den debatt som förts. Den heter "När manskören sjunger allsång" och kan läsas här.

Mattias Svensson: sadistiskt videovåld är aldrig avtrubbande

I backlashen efter Dan Josefssons program dyker det upp det ena imbecilla inlägget efter det andra - som ska visa på hur dumma alla var på 80- och 90- talen.

Ett av de mest pinsamma är nog en artikel i SvD från den 27 december (kom även in i papperstidningen) av Mattias Svensson med rubriken  "Alla dessa dumheter som folk trodde på förr".

Till dessa"dumheter" räknas bland annat att man trodde på psykoanalytiska teorier och att man använde feministiska teorier om könsmaktsordning och applicerade dem på kriminalitet.

Båda dessa vore värda att ta upp men här ska jag fokusera på hans tredje exempel: att man trodde  att sadistiskt underhållningsvåld på något sätt skulle kunna vara skadligt och avtrubbande. Det tycker Svensson är övermåttan löjligt.

Han skriver så här:

"På ett hörn fanns till och med de debila teorierna om 'videovåldet' enligt vilka den som tittade på och uppskattade skräckfilm själv skulle bli våldsam och avtrubbad. På 1980-talet understöddes teorierna av riggade SVT-program som Studio S, där barn drillades för att säga 'rätt' saker. I dag anses filmer som då fördömdes, som 'Motorsågsmassakern', vara banbrytande klassiker i en etablerad filmgenre."

Därmed har han avklarat ämnet - tror han. Att se på en massa sadistiskt videovåld är aldrig avtrubbande, tydligen inte ens om det ses av låt oss säga unga killar i  tonåren. Som får stora delar av sin bild av världen via dessa.

Han nämner inte sadistisk pornografi men i enlighet med hans logik borde väl samma sak kunna sägas om denna.

Hans enda "argument" är alltså detta: att idag "anses filmer som då fördömdes, som 'Motorsågsmassakern', vara banbrytande klassiker i en etablerad filmgenre" Och?

En annan film som av många ses som "banbrytande klassiker" inom filmen är Triumph des Willens av den tyska filmskaparen Leni Riefenstahl som kom 1935 och anses var en av de mest effektiva nazistiska propagandafilmer som någonsin har gjorts. Den höljde in en våldsideologi i ett förföriskt skimmer och fungerade med all sannolikhet "avtrubbande" vad gäller inställningen till nazistiskt våld.

Men stopp där! hör jag någon ropa. Man kan ju inte jämföra politiska propagandafilmer med en aldrig så brutal underhållning? 

Varför inte?

Både mycket välgjorda propagandafilmer som förhärligar en våldsideologi och mindre välgjord "underhållning" som förhärligar och/eller bagatelliserar sadistiskt våld kan faktiskt påverka. Och "avtrubba", och normalisera. Detta är egentligen elementär common sense.

Som Carl Raschke, en av de personer som många av dagens moralpaniksteoretiker hävdar vara medansvarig för den påstådda "satanistpaniken" i USA, påpekar i sin intressanta, låt vara bitvis problematiska, bok Painted Black från 1990, i ett kapitel om förhärligande av våld i metal-musik: "If we already grant the premise that pornography might motivate a child molester, why not entertain the thought that lyrics that scream kill, mutilate, maim, torture, obliterate might actually spur someone with a deranged brain to perform precisely those acts" (Raschke 1990:168). Indeed, why not?

Men man behöver ju inte gå till kontroversiella författare av böcker om satanism. Den kanadensiske psykologen och forskaren Albert Bandura (1925–2021) som blev berömd och respekterad för sin sociala inlärningsteori visade att barn kunde imitera aggressiva beteenden efter att ha observerat vuxna i verkligheten, men han undersökte också hur våldsskildringar i media hade liknande effekter.

Han visade i sina studier att framförallt barn ofta lär sig beteenden genom att observera våldsamma karaktärer i filmer, serier eller andra berättelser. Om dessa karaktärer framställs som framgångsrika eller beundransvärda, ökar sannolikheten att barnen ska imitera deras beteenden.

Bandura visade att detta även ofta gällde vuxna, men betonade att effekten av medievåld hos vuxna ofta är situationsbunden. Exempelvis kan vuxna som befinner sig i stressande eller konfliktfyllda situationer vara mer benägna att agera ut ett våldsamt beteende om de sett liknande beteenden i media.

Men varför bry sig om forskare i inlärningsteori när vi har ljushuvuden som Mattias Svensson? 

Referens: Carl A Raschke, Painted Black, Harper & Row, 1990

SvD om "skräcken för satanistiska pedofiler"

SvD lägger idag ut texten om ett ämne som de inte vet ett skvatt om. På kultursidorna har de en artikel med rubriken "Bakom skräcken för satanistiska pedofiler i USA låg moralpaniken".

Det är ju inte sant. Bakom skräcken för satanistiska pedofiler låg satanistiska pedofiler. Så var det. 

De för också fram samma påståenden om Sverige. 

SvD har under många år varit lite mer sansad än DN i den typen av frågor. Men nu vill de ta upp konkurrensen om vilka som är de mest nitiska förövarförsvararna.

----------------------------------------------------

TILLÄGG 

SvD-artikeln kan läsas här. Den är förföriskt skriven, försöker ge intryck att vara  nyanserad. Den skriver att om man tar fantasier om satanistiska och andra "rituella" övergrepp på allvar försvårar man kampen mot verkliga sexualbrott. Och fokuserar hur det Trumpvänliga nätverket QAnon långt senare tog upp temat på ett helt oseriöst sätt.

Framförallt påstås det att alla dessa anklagelser noga utreddes och att de visade sig vara falska. Problemet är att de "utredningar" som gjorde på på 80- och 90-talen var fuskverk.. 

Det finns en hur lång lista som helst på barn som aldrig hördes, eller på barn som "hördes" och av FBI-agenter pressades på att ta tillbaka sina berättelser.

Det finns en hur lång lista som helst på husrannsakningar som aldrig gjordes, misstänkta som aldrig hördes.

Det fanns medicinsk bevisning som aldrig redovisades, vittnesmål som aldrig  hördes.

Osv.

På denna blogg kan ni ta del av fakta och diskussioner om sådana fall.

Slasktidningen Filter vill censurera

Barnpsykiatern Frank Lindblad har fått in en mycket intressant debattartikel i DN där han visar att den så kallade "barnets berättelse" i styckmordfallet inte var så absurd som Josefsson och andra hävdar.  

DN-artikeln är låst men jag har fått läsa den i fullständigt skick.

Att den så frekvent övergreppsförnekande slasktidningen Filter tycker att hans inlägg inte skulle fått publiceras är förvisso både avslöjande och pinsamt.

Om 84 (eller fler) obehagliga män

Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. 

En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att de skulle tala med henne om ett brott hennes man hade anklagats för. Han hade avslöjats med att ha tagit fotografier under kvinnors kjolar i en mataffär.

Men polisen var inte intresserad av att tala om detta. De hade kollat mannens dator och hade hittat något mycket värre.

Mannen hade filmat hur hans fru under en lång tid hade våldtagits av manliga bekanta till honom. Något hon inte hade en aning om.

Det visade sig att han regelbundet hade bjudit hem män han kände för att våldta sin hustru. Före våldtäkterna hade han drogat henne kraftigt. Vare sig det endast berodde på drogerna eller också på egna bortträngningsmekanismer så mindes hon ingenting.

De systematiska övergreppen hade skett under nio år, ända sedan 2011.

Här kan man finna en kortfattad men överskådlig artikel om detta

Och här kan man finna en mer analytisk artikel om händelserna i den socialistiska tidskriften International Viewpoint. Den påpekar att de minst 83 män som på uppmaning av Gisèles man hade deltagit i våldtäkterna kom från alla livets områden - de hade alla tänkbara yrken. De var - i alla fall sociologiskt - ett tvärsnitt av den manliga befolkningen. 

De reagerade oftast med olika typer av försvar när de greps. Ett av dessa var att det väl inte kunde vara våldtäkter eftersom hennes man ju hade tillåtit dem...

Händelserna berättar väsentliga saker om makt, våld, sexualitet och kön - i. vårt samhälle. 

Det är naturligtvis inte något unikt scenario. Det är otäckt - och det är mycket bra att polisen utredde övergreppen - att de gick till rättegång - och att det har blivit uppmärksammat. 

Som Gisèle själv har sagt kan detta vara till hjälp för kvinnor som utsatts för liknande övergrepp.

Kommissarie Morse-avsnitt om satanism

1993 var ett år då brutala aspekter av satanism i hög grad  uppmärksammades,  Följaktligen brukar det idag utifrån det förnekande perspektiv som efter ett tag kom att dominera  - att ses som en period av "Satanic Panic"... 

Det är en missvisande term, som förutsätter att det saknades alla rationella grunder för en sådan så kallad panik.

1993 kom också ett avsnitt av TV-serien om kommissarie Morse med titeln "The day of the devil". Det handlade just om satanism och kan ses här.

Det var ett avsnitt som inte på något sätt försökte idealisera, utan som utgick från att bakom begreppet satanism det inte så sällan kunde finnas en brutal verklighet.

Det var en allmän inställning dessa år. Några år senare skulle förmodligen inte brittisk TV sända ett sådant avsnitt - i rädsla för att det skulle kunna sprida "satanistpanik". 

Just nu har vi efter  många år av förnekande av att satanism faktiskt inte så sällan kan stå för något mycket ruggigt -  fått avslöjanden om Order of Nine Angles och dess periferi  - som blivit en motvikt mot det "snälla" perspektiv på satanism som länge har varit vanlig i västvärlden (med undantag av en del skriverier om nordisk black metal). 

Så se gärna Morse-avsnittet. Och gör samtidigt en liten tidsresa till tidigt 90-tal. 

PS. Det bör tilläggas att det har ett mycket gåtfullt slut.

Min lic-uppsats

Jag skrev en gång (1998) en lic-uppsats om Aleister Crowley och satanism. Den blev hårt angripen. Nu har jag genom en vänlig handling från en fb-vän fått den tillskickad mig som en PDF-fil. Hen hade beställt den från Stockholms Universitet och fått betala 300 kronor för den. Jag skickade naturligtvis hen 300 kronor.

Jag har försökt se om det går att länka till den på min blogg eller på flödet på Facebook men det går tydligen inte. Men jag kan skicka den via mail.

 

Om någon till äventyrs vill läsa den kan hen skicka ett mail till mig så skickar jag den gratis. Då slipper hen att betala de 300 kronor som man måste betala om man beställer den från universitetet.

 

Jag står inte för allt i den idag, men när jag nu på nytt läst igenom stora delar av den tycker jag att den är bättre än jag mindes den som.

 

De definitioner av satanism som jag använder mig av i den använder jag inte längre.. Men definitioner kan ju inte i sig vara felaktiga eller riktiga - bara mer eller mindre lämpliga.

 

Jag har förstås haft den hemma ï papperversion hela tiden, men  har inte läst i den på länge.