Jag måste medge att jag är tagen över avslöjandena om omfattningen av sexuella övergrepp mot barn inom Katolska Kyrkan. Jag tror inte en sekund att de fakta som framkommit är "falska"; det är helt uppenbart att det har funnits rena pedofilnätverk inom denna. Som sträckt sig mycket högt upp i hierarkin. Hur högt kan man ju fråga sig.
Att det finns nätverk av förövare i många sektorer av samhället är inte något som förvånar mig. De flesta sådana har inte avslöjats. Och när rapporter om sådana dyker upp brukar media behandla dem med skepsis.
Rättsväsenet brukar inte heller vara så angelägna att utreda dem.
Nr det gäller media har alltså den typen av teman alltsedan mitten av 90-talet behandlats med skepsis. Begrepp som "masshysteri". "konspirationsteorier"."falska minnen", och "felaktigt dömda" har förts ut med en tröttsam regelbundenhet. Media har varit mer angelägna att leta reda på saker som tyder på att anklagelser om sexuella övergrepp mot barn varit falska, än att bedriva research om övergrepp.
Det underliga är att detta vad jag kan se i stort sett aldrig gällt övergrepp inom Katolska Kyrkan. När media i Sverige från och med 2002 började uppmärksamma frågan var utgångspunkten redan från början att det handlade om reella övergrepp. Vilket det också var.
Men skillnaden med hur media bevakade många andra anklagelser om sexuella övergrepp var betydande. Och det redan innan fällande domar mot katolska präster började komma.
Det gäller också så vitt jag kan se pressen i USA.
Jag har aldrig sett ens några spekulationer om lögner eller "falska minnen" i den stora mängd artiklar jag läst om katolska övergrepp. Spekulationer som annars brukar komma upp, helt rutinmässigt.
Om ett barn berättar om övergrepp inom familjen dyker det genast upp spekulationer om det kanske handlar om "PAS", eller dåliga förhörsmetoder. Om vuxna berättar om att de minns att de utsatts för övergrepp inom familjen kommer genast upp spekulationer om att de kan handla om falska minnen, eller kanske lögner.
Detsamma gäller i än högra grad om det handlar om övergrepp på ett eller annat sätt kopplade till någon form av "satanism". Att det kan finmas satanismrelaterade övergrepp mot barn har officiellt avfärdats som en "modern folksägen" sedan mitten av 90-talet.
Jag har alltså inte sett en enda, säger enda, artikel om anklagelser om sexuella övergrepp inom Katolska Kyrkan som mötts med den typen av "häxjakts-narrativ" som så ofta dyker upp i andra fall. Det är anmärkningsvärt.
Nej, som sagt, mitt syfte är inte på något sätt att antyda att anklagelser om övergrepp inom Katolska Kyrkan är falska. Liksom vad det gäler liknande anklagelser på andra områden tror jag att rent falska berättelser utgör en försvinnande liten minoritet.
Men media verkar ha någon form av dubbla måttstockar.
Det gäller alltså den mediarapportering jag tagit del av - framförallt från Sverige och USA. Det är ju båda i huvudsak länder där protestantism, och inte katolicism, är den dominerade formen av kristendom. Det är möjligt att bilden är en annan om man studerar pressen i katolska länder.
Kan det vara så att en förtjusning över att "papisterna" äntligen har avslöjat sin ”rätta natur” har fått slå ut den annars så vanliga tendensen att automatiskt betvivla barns och vuxna överlevaren berättelser?
När det gäller övergrepp inom Katolska Kyrkan har media, och efter ett tag också rättsväsendet, spelat en roll som man skulle kunnat hoppas att den i högre grad också skulle spelat i andra sammanhang.
Redan på 1800-talet publicerades rapporter i USA om katolska sexuella övergrepp, under en tid då det ämnet nästan aldrig annars behandlades. Det fanns en bias bakom detta. Den Katolska Kyrkan var då något främmande i USA, och det är lättare att kunna acceptera att en illa omtyckt minoritetsreligion begår skändligheter.
Men skändligheter begås överallt. Det är bara det att ibland tittar media och rättsväsendet bort, och ibland gör de det inte.
Som jag
skrivit tidigare - är det också förunderligt hur många har svårare att acceptera att "satanister" - som bygger upp trossystem som bejakar den gestalt som de senaste 2000 åren fått representera den figur som ses som en representant för ondskan - kan begå övergrepp mot barn än att katoliker - som hyllar den person som sade att den som inte blir som ett barn aldrig kommer in i Guds rike - gör det.
Nu har vi fått en inblick i den ruttenhet som på många håll finns inom en religiös strömning som säger sig kämpa för godheten. Det är bra. Man kan hoppas att det inte stannar där. För sexuella och andra övergrepp mot barn är inte ett specifikt katolskt problem. Det är ett problem som finns i hela samhället.
