"Det tog mig en halvtimme att ringa och köpa ett 14-årigt barn. Jag låtsades vara pedofil och vilja ha sex med ett prostituerat barn. Jag fick välja mellan att ha sex med barnet på en offentlig toalett eller på ett hotellrum. Hallicken sade att jag inte fick ta barnet med mig hem, han ville inte förlora kontrollen."
Detta skriver Nuri Kino i SvD idag.
Ett viktigt inlägg. Läs det.
Showing posts with label Försvunna barn. Show all posts
Showing posts with label Försvunna barn. Show all posts
Sunday, September 18, 2016
Thursday, May 23, 2013
Förlorade barn
I den nyutkomna reportageboken De förlorade barnen av Jens Mikkelsen och Katia Wagner (Natur och Kultur 2013) presenteras värdefull statistik över försvunna flyktingbarn. På sidan 201 ff sammanfattas den i en tabell.
Där får vi bland annat reda på följande. Mellan 2007 och 2012 försvann sammanlagt 1202 ensamkommande flyktingbarn. Av dessa är 65 procent, eller 783 personer, fortfarande spårlöst försvunna.
Av de som fortfarande är försvunna var enligt tabellen 66 barn mellan 0-12 år när de försvann. 174 var mellan 13-15. 543 var mellan 15-17.
Dessa kommer från i stort sett de länder som vi brukar ta emot flyktingar från. Somalia toppar med 163 försvunna.
Kinesiska barn har efter 2007 försvunnit mycket mer sällan än de gjorde tidigare. Under perioden 2007-2012 försvann 24 kinesiska barn totalt. Möjligen ledde den stora uppmärksamheten kring vad som verkade vara ett uppenbart nätverk för människosmuggling i just detta fall efter 2007 till att försvinnandena minskade.
Det framkommer också i boken att polisen (för att nu uttrycka det alltför välvilligt) rutinmässigt ger dessa fall en extremt låg prioritet...
Så - alla debattörer på förnekarsidan som under de senaste åren (exempelvis i samband med diskussioner om "rituella övergrepp") gång på gång har hävdat att det i stort sett inte försvinner några barn i Sverige har - i bästa fall - varit felunderättade. Eller så har de ljugit medvetet. Eller så handlar det om ovanligt extrema svenska chauvinister, som inte räknar invandrarbarn till människosläktet...
Där får vi bland annat reda på följande. Mellan 2007 och 2012 försvann sammanlagt 1202 ensamkommande flyktingbarn. Av dessa är 65 procent, eller 783 personer, fortfarande spårlöst försvunna.
Av de som fortfarande är försvunna var enligt tabellen 66 barn mellan 0-12 år när de försvann. 174 var mellan 13-15. 543 var mellan 15-17.
Dessa kommer från i stort sett de länder som vi brukar ta emot flyktingar från. Somalia toppar med 163 försvunna.
Kinesiska barn har efter 2007 försvunnit mycket mer sällan än de gjorde tidigare. Under perioden 2007-2012 försvann 24 kinesiska barn totalt. Möjligen ledde den stora uppmärksamheten kring vad som verkade vara ett uppenbart nätverk för människosmuggling i just detta fall efter 2007 till att försvinnandena minskade.
Det framkommer också i boken att polisen (för att nu uttrycka det alltför välvilligt) rutinmässigt ger dessa fall en extremt låg prioritet...
Så - alla debattörer på förnekarsidan som under de senaste åren (exempelvis i samband med diskussioner om "rituella övergrepp") gång på gång har hävdat att det i stort sett inte försvinner några barn i Sverige har - i bästa fall - varit felunderättade. Eller så har de ljugit medvetet. Eller så handlar det om ovanligt extrema svenska chauvinister, som inte räknar invandrarbarn till människosläktet...
Monday, May 20, 2013
Viktigt inlägg från Anna Lundin
Vill gärna rekommendera detta tankeväckande inlägg om försvunna barn på bloggen Så tänker Anna Lundin.
Läs det gärna!
Det tillhör nog avdelningen nedtystat sunt förnuft. Ämnet hon skriver om är milt sagt viktigt, och hennes reflektioner omkring är ju så oerhört självklara.
Barn kan födas utan att det registreras, barn kan föras över gränser utan att det märks, och - som sagt - flyktingbarn kan försvinna utan att de ansvariga höjer ett ögonbryn. Detta är självklara - men obekväma - sanningar som de större media aldrig vågade andas om i samband med 90-talets hetskampanj mot de som berättade om organiserade sadistiska övergrepp.
Men den typen av förnuftiga, men i sig närmast självklara, tankar omkring ett ämne som borde ses som oerhört viktigt hör vi annars nästan aldrig. Man kan fråga sig varför.
Läs det gärna!
Det tillhör nog avdelningen nedtystat sunt förnuft. Ämnet hon skriver om är milt sagt viktigt, och hennes reflektioner omkring är ju så oerhört självklara.
Barn kan födas utan att det registreras, barn kan föras över gränser utan att det märks, och - som sagt - flyktingbarn kan försvinna utan att de ansvariga höjer ett ögonbryn. Detta är självklara - men obekväma - sanningar som de större media aldrig vågade andas om i samband med 90-talets hetskampanj mot de som berättade om organiserade sadistiska övergrepp.
Men den typen av förnuftiga, men i sig närmast självklara, tankar omkring ett ämne som borde ses som oerhört viktigt hör vi annars nästan aldrig. Man kan fråga sig varför.
Tuesday, April 2, 2013
Flyktingbarn som försvinner
Det kommer ensamma flyktingbarn till Sverige som försvinner - ofta spårlöst. År efter år.
Det uppmärksammas inte speciellt ofta. Men idag har Monica Gunne skrivit en krönika om det i Aftonbladet. Den kan läsas här.
Då och då ställs frågor till de ansvariga. 2007 fick Tobias Billström frågan om 23 kinesiska flyktingbarn som nyligen försvunnit. Han svarade då att "vi har läget under kontroll". Vad han nu menade med det...
Rent tekniskt skulle det inte vara svårt att stoppa dessa försvinnanden. Inte alls. Men det görs inte.
Uppenbarligen finns det här och var människor som verkligen har läget (och en del av flyktingbarnen!) "under kontroll". Utan att myndigheterna stoppar det.
Man kan drömma mardrömmar för mindre.
Det uppmärksammas inte speciellt ofta. Men idag har Monica Gunne skrivit en krönika om det i Aftonbladet. Den kan läsas här.
Då och då ställs frågor till de ansvariga. 2007 fick Tobias Billström frågan om 23 kinesiska flyktingbarn som nyligen försvunnit. Han svarade då att "vi har läget under kontroll". Vad han nu menade med det...
Rent tekniskt skulle det inte vara svårt att stoppa dessa försvinnanden. Inte alls. Men det görs inte.
Uppenbarligen finns det här och var människor som verkligen har läget (och en del av flyktingbarnen!) "under kontroll". Utan att myndigheterna stoppar det.
Man kan drömma mardrömmar för mindre.
Saturday, May 5, 2012
Men de är ju bara flyktingbarn...
/Skrivet den 4 juli 2007/
För några år sedan påstods i Evin Rubars Könskriget att nästan inga barn försvinner från Sverige. Syftet var att visa att Eva Lundgrens påståenden om att barn mördades inte kunde stämma. Det var en ren lögn, åtminstone om man med ”barn” inte endast menar svenska barn. Sedan en lång tid tillbaka var det känt att barn försvann från flyktingförläggningar. Enligt Metro den 29/12 2005 har uppemot en tredjedel av de ensamstående flyktingbarn som kommer till Sverige försvunnit spårlöst. Det gäller barn från alla delar av världen, även om kinesiska och indiska barn dominerar.
Nu har media avslöjat att bara på några veckor har 23 kinesiska flyktingbarn försvunnit spårlöst. Det har blivit små notiser. Tobias Billström säger att vi har läget under kontroll. Under kontroll?
Anta att 23 svenska barn försvunnit spårlöst på några veckor. Det hade blivit världskrigsrubriker i tidningarna. Och den minister som hade vågat säga något som ens avlägset liknade vad Billström sade hade lynchats offentligt. Att han skulle kunnat sitta kvar som minister hade varit helt otänkbart. Men nu är det inte svenska barn, utan barn från något exotiskt land. Vem bryr sig? Det blir notiser på sidan 9 eller så i en och annan tidning. Några enstaka personer uttrycker sin upprördhet. De andra gäspar.
Riksdagsledamoten Fredrik Malm är en av de få som verkar upprörda – han säger att barnen kan ha utnyttjats i sexindustrin – eller i organhandeln. Inte ens detta otäcka scenario gör media eller andra politiker speciellt engagerade. De fortsätter att gäspa. Vem bryr sig nu om deklarationer om lika rättigheter eller barnkonventioner. Det handlar ju endast om flyktingbarn…
För några år sedan påstods i Evin Rubars Könskriget att nästan inga barn försvinner från Sverige. Syftet var att visa att Eva Lundgrens påståenden om att barn mördades inte kunde stämma. Det var en ren lögn, åtminstone om man med ”barn” inte endast menar svenska barn. Sedan en lång tid tillbaka var det känt att barn försvann från flyktingförläggningar. Enligt Metro den 29/12 2005 har uppemot en tredjedel av de ensamstående flyktingbarn som kommer till Sverige försvunnit spårlöst. Det gäller barn från alla delar av världen, även om kinesiska och indiska barn dominerar.
Nu har media avslöjat att bara på några veckor har 23 kinesiska flyktingbarn försvunnit spårlöst. Det har blivit små notiser. Tobias Billström säger att vi har läget under kontroll. Under kontroll?
Anta att 23 svenska barn försvunnit spårlöst på några veckor. Det hade blivit världskrigsrubriker i tidningarna. Och den minister som hade vågat säga något som ens avlägset liknade vad Billström sade hade lynchats offentligt. Att han skulle kunnat sitta kvar som minister hade varit helt otänkbart. Men nu är det inte svenska barn, utan barn från något exotiskt land. Vem bryr sig? Det blir notiser på sidan 9 eller så i en och annan tidning. Några enstaka personer uttrycker sin upprördhet. De andra gäspar.
Riksdagsledamoten Fredrik Malm är en av de få som verkar upprörda – han säger att barnen kan ha utnyttjats i sexindustrin – eller i organhandeln. Inte ens detta otäcka scenario gör media eller andra politiker speciellt engagerade. De fortsätter att gäspa. Vem bryr sig nu om deklarationer om lika rättigheter eller barnkonventioner. Det handlar ju endast om flyktingbarn…
Tuesday, July 26, 2011
Barn som spårlöst försvinner
Många överlevare från det som brukar kallas ”rituella övergrepp” har berättat om barn som dödats. För det mesta leder det inte till några rättsfall, eller annan typ av offentlig uppmärksamhet. I några fall har det uppmärksammats, som i Södertäljefallet eller fallet med ”incestdömde Ulf”. I dessa fall har individer i media syrligt kommenterat att det är egendomligt att någon kan påstå att barn mördas, då det inte finns några barn som har försvunnit.
Detta är ett nonsensresonemang. Det behövs bara lite eftertanke för att inse det. Det går att föda barn utan att det registreras, det går att smuggla in barn i Sverige, och dessutom försvinner barn från flyktingförläggningar.
Det senare har uppmärksammats till och från. Till exempel visade Metro den 29 december 2005 att av de 350 barn från olika nationaliteter som kom ensamma och sökte asyl i Sverige detta år försvann 126. Anmärkningsvärt nog uppmärksammades inte dessa häpnadsväckande fakta av övriga media, med undantag för de kinesiska barn som försvann.
Men här tänker jag fokusera på de avslöjanden som bland annat publicerades i Aftonbladet tio år tidigare.
Den 18, 19 och 20 april 1995 publicerade Aftonbladet en serie av artiklar av Per-Ola Ohlsson om hur barn olagligt adopterades från Polen. Efter dessa artiklar följde endast – tystnad.
I de första artiklarna från den 18 april avslöjades bland annat skillnader mellan den polska och den svenska adoptionsstatistiken. Under ett års tid registrerade den polska statistiken att 141 polska barn hade adopterats av svenskar. Under samma period var samma siffra i den svenska statistiken 109 barn. 32 barn hade alltså "försvunnit på vägen".
Dessutom visades det hur lätt det var att arrangera illegala adoptioner från Polen. En reporter lyckades köpa ett barn av en polsk kvinna. Bannet skulle överlämnas i en skog i Lodzområdet. Inga frågor ställdes. När barnet skulle överlämnas förklarade journalisten att han hade ändrat sig.
Den 19 april redovisade samma journalist hur han vid ett besök på den svenska ambassaden fick en lista på 200 advokater som skulle kunna ordna adoptioner på ett smidigt sätt. Det visade sig att 2 av namnen på listan hade dömts för arrangerandet av olagliga adoptioner. Märkligt nog förnekade svenska ambassaden att de överhuvudtaget överlämnat någon sådan lista.
Den 20 april intervjuades två polska kvinnor som olagligt hade adopterat bort sina barn till svenskar. En av dem lämnade över sitt barn till en svensk kvinna som endast gick under förnamnet ”Lena”. I det andra fallet trodde kvinnan att det fanns ett lagligt juridiskt beslut på adoptionen. Hon hade träffat personer som utgav sig för att vara jurister, och det hade verkar lagligt. Men de polska myndigheterna förklarade senare att det inte fanns några som helst papper på detta.
Lika lite som när det gällde barnen på flyktingförläggningarna följdes detta avslöjande upp ordentligt.
Om svenska barn hade försvunnit på detta sätt hade det blivit världskrigsrubriker. Men i dessa fall ledde det till ett närmast sömnigt ointresse. Uppgifterna dementerades inte men de följdes inte heller upp.
Andra typer av i sammanhanget relevanta kusliga uppgifter publiceras då och då. Till exempel redovisade Aftonbladet 23/9 2006 att den polska polisen utredde en härva där prostituerade kvinnor tvingades föda barn åt pedofiler.
Allt detta har inte hindrat program som Dokument Inifrån och Uppdrag Granskning, för att inte tala om mindre seriösa skriftställare som Jan Guillou, att triumferande slå fast att ”inga barn försvinner”. Därför kan överlevares berättelser fnysande avfärdas, och en person som Eva Lundgren, som trott på sådana berättelser, också vederbörligen avfärdas.
Missförstå mig inte – jag påstår inte att det finns bevis på att barn har mördats i organiserade sadistiska ritualer i Sverige. Det finns inga sådana bevis. Men en av anledningarna till att det inte finns några bevis SKULLE KUNNA VARA att den här typen av uppgifter aldrig utreds noga. Då och då vågar någon undersökande journalist ta tag i sådana frågar – och sedan tar tystnaden vid igen.
Så länge frågan inte har utretts grundligt och seriöst går det inte att med någon trovärdighet kategoriskt avfärda de som säger sig ha bevittnat just hur barn har mördats i organiserade former.
Erik Rodenborg maj 2009
Detta är ett nonsensresonemang. Det behövs bara lite eftertanke för att inse det. Det går att föda barn utan att det registreras, det går att smuggla in barn i Sverige, och dessutom försvinner barn från flyktingförläggningar.
Det senare har uppmärksammats till och från. Till exempel visade Metro den 29 december 2005 att av de 350 barn från olika nationaliteter som kom ensamma och sökte asyl i Sverige detta år försvann 126. Anmärkningsvärt nog uppmärksammades inte dessa häpnadsväckande fakta av övriga media, med undantag för de kinesiska barn som försvann.
Men här tänker jag fokusera på de avslöjanden som bland annat publicerades i Aftonbladet tio år tidigare.
Den 18, 19 och 20 april 1995 publicerade Aftonbladet en serie av artiklar av Per-Ola Ohlsson om hur barn olagligt adopterades från Polen. Efter dessa artiklar följde endast – tystnad.
I de första artiklarna från den 18 april avslöjades bland annat skillnader mellan den polska och den svenska adoptionsstatistiken. Under ett års tid registrerade den polska statistiken att 141 polska barn hade adopterats av svenskar. Under samma period var samma siffra i den svenska statistiken 109 barn. 32 barn hade alltså "försvunnit på vägen".
Dessutom visades det hur lätt det var att arrangera illegala adoptioner från Polen. En reporter lyckades köpa ett barn av en polsk kvinna. Bannet skulle överlämnas i en skog i Lodzområdet. Inga frågor ställdes. När barnet skulle överlämnas förklarade journalisten att han hade ändrat sig.
Den 19 april redovisade samma journalist hur han vid ett besök på den svenska ambassaden fick en lista på 200 advokater som skulle kunna ordna adoptioner på ett smidigt sätt. Det visade sig att 2 av namnen på listan hade dömts för arrangerandet av olagliga adoptioner. Märkligt nog förnekade svenska ambassaden att de överhuvudtaget överlämnat någon sådan lista.
Den 20 april intervjuades två polska kvinnor som olagligt hade adopterat bort sina barn till svenskar. En av dem lämnade över sitt barn till en svensk kvinna som endast gick under förnamnet ”Lena”. I det andra fallet trodde kvinnan att det fanns ett lagligt juridiskt beslut på adoptionen. Hon hade träffat personer som utgav sig för att vara jurister, och det hade verkar lagligt. Men de polska myndigheterna förklarade senare att det inte fanns några som helst papper på detta.
Lika lite som när det gällde barnen på flyktingförläggningarna följdes detta avslöjande upp ordentligt.
Om svenska barn hade försvunnit på detta sätt hade det blivit världskrigsrubriker. Men i dessa fall ledde det till ett närmast sömnigt ointresse. Uppgifterna dementerades inte men de följdes inte heller upp.
Andra typer av i sammanhanget relevanta kusliga uppgifter publiceras då och då. Till exempel redovisade Aftonbladet 23/9 2006 att den polska polisen utredde en härva där prostituerade kvinnor tvingades föda barn åt pedofiler.
Allt detta har inte hindrat program som Dokument Inifrån och Uppdrag Granskning, för att inte tala om mindre seriösa skriftställare som Jan Guillou, att triumferande slå fast att ”inga barn försvinner”. Därför kan överlevares berättelser fnysande avfärdas, och en person som Eva Lundgren, som trott på sådana berättelser, också vederbörligen avfärdas.
Missförstå mig inte – jag påstår inte att det finns bevis på att barn har mördats i organiserade sadistiska ritualer i Sverige. Det finns inga sådana bevis. Men en av anledningarna till att det inte finns några bevis SKULLE KUNNA VARA att den här typen av uppgifter aldrig utreds noga. Då och då vågar någon undersökande journalist ta tag i sådana frågar – och sedan tar tystnaden vid igen.
Så länge frågan inte har utretts grundligt och seriöst går det inte att med någon trovärdighet kategoriskt avfärda de som säger sig ha bevittnat just hur barn har mördats i organiserade former.
Erik Rodenborg maj 2009
Subscribe to:
Posts (Atom)