Det två mordförsök jag skrev om i förra inlägget har alltså en helt
uppenbar koppling till nätverket kring, den numera internationella,
satanistorganisationen "Order of Nine Angles" (O9A). Det är entydigt
uppenbart. Den video som lades ut som måste ha producerats av den
ansvarige för mordförsöken, eller möjligen en medhjälpare på
plats, innehöll siffrorna "764" som i princip är en benämning på en
underavdelning av O9A
Den enda tidning i Sverige som nämnt "764" är
Aftonbladet som dock inte nämner att det är namnet på ett
nätverk grundat av O9A.
I Aftonbladet-krönikan nämns inte
heller direkt att 764 är satanistiskt. Däremot antyds det faktiskt, i
formuleringen: "Det finns andra grupper på internet som är lika
depraverade. Ofta inspirerar de varandra... Det är ett hopkok av
fascism, socialdarwinistiska idéer om vit överhöghet och satanism."
Att
det finns ett internationellt nätverk som är kopplad till en
internationell satanistorganisation, och som förekommer i samband med
bland annat fall av sexuella övergrepp mot barn, och att det finns
kopplingar mellan detta och ett aktuellt rättsfall i Sverige, HAR
faktiskt ett nyhetsvärde. Men så ej tydligen i svenska media.
Det
är ett resultat av vad som skulle kunna kallas det
anti-anti-satanistiska paradigm som dominerat svensk media i alla fall
sedan ca 2000. I början och mitten av 90-talet fanns faktiskt inte så
lite om satanism i svenska media, ibland även kopplat till övergrepp
mot barn.
Under andra hälften av 90-talet kom en intensiv
backlash mot detta, i synnerhet vad gäller kopplingar till fall av
övergrepp mot barn.
Mot slutet av 90-talet togs fall av satanism
ändå till och från upp i media, men nu aldrig i samband med övergrepp
mot barn. Det berodde framförallt på kriminella handlingar från
satanistgruppen "Black Souls" (som behandlades av media ca 1996-97),
dito från MLO (som media ofta tog upp 1997-98) och ett fall i Finland,
som fick en del uppmärksamhet 1999.
Men från och med ca 2000,
blev det alltså
nästan helt tyst. De gånger som "satanism" togs upp blev efter det mest
betraktelser över den så kallade "Satanic Panic" - som påstods ha
hemsökt västvärlden under 90-talet.
Så kunde all seriös behandling av "satanism" som medialt ämne försvinna.
Cantwells krönika kan nog ses som ett perifert undantag, en liten, liten ljusglimt i det anti-anti-satanistiska mörkret.
Förr eller senare kommer med säkerhet detta mörker att skingras. Jag skulle gärna vilja uppleva det, men då är jag nog död.