Lite självkritik från Uppdrag Granskning...

(Från min huvudblogg 18/1 2021/

Under de senaste kanske 30 åren har det utvecklats, och renodlats,  en speciell sorts journalistik  i Sverige.  Den kanske framförallt företräds  av program som Uppdrag Granskning och Dokument Inifrån och utmärks av att  programledningen redan från början verkar ha bestämt sig för vilka de ska stödja i en konflikt. Och sedan ensidigt bygger upp programmet för att suggerera tittarna till att dra just de slutsatser som redaktionen vill att de ska dra. 

Till metoderna hör att starkt betona det som verkar tala för den ena sidan. och i stort sett ignorera allt som talar för den andra sidan. 

Sedan kan det också finnas andra suggestionsmetoder - som att ge bilden av att de som man vill så att säga sätta dit,  ogärna talar med journalister. Eller intervjua någon "expert" som redaktionen  på förhand vet står på deras sida. 

Eller något vittne som ska verka trovärdigt - och skakat. 

Allt leder sedan fram till det förutsägbara "avslöjandet" av den ena sidan. Tittarna kan applådera den "avslöjande journalistiken" och sedan kan journalisterna få diverse priser. 

Om frågan i början av programmet snart blir "är den ena sidan verkligen så rutten?" blir svaret i slutändan "ja, de är verkligen så ruttna".

Vad tycker jag om en sådan journalistik? Nu kommer ett pinsamt avslöjande. När jag någon gång till äventyrs delar programmets åsikter blir min spontana reaktion nog att programmet på ett skickligt sätt lyckade visa precis det jag själv ansåg. 

Om det är tvärtom, att jag har motsatta åsikter och inte håller med, märker  jag i stället desto snabbare alla de manipulativa knepen i programmet och blir vederbörligen upprörd. 

Nu verkar det som om åtminstone Uppdrag Granskning har lite uns av självkritik. I denna fyra minuters kanske inte helt allvarliga kortfilm ger just UG en liten provkarta på en del av de metoder de brukar använda. 

Och när man alldeles mot slutet får reda på vad som utmärker ett typiskt UG-program kan nog många känna igen  bilden. 

Se den gärna.  ;-) 

Genom att klicka här.

Varför används "konspirationsteori" som ett pejorativt ord/begrepp?

/Åsikten att rituella övergrepp existerar brukar ofta ses som en "konspirationsteori"  Men det finns ju bevisligen konspirationer, och att göra teorier om dem är ju inte nödvändigtvis fel. I detta inlägg från min huvudblogg från den 28 maj i år hävdar jag att "konspirationsteorier" mycket väl kan vara välgrundade.  I slutet nämner jag också rituella övergrepp som ett exempel. /

 

"Pejorativ används om ett ord eller en fras som är nedsättande eller förringande eller på annat vis uttrycker talarens negativa attityd till en företeelse eller annan person." (Från Wikimedia)

Det är inte ovanligt att en åsikt eller idé besvaras med kommentaren "Det där är ju en konspirationsteori!" ungefär som om det skulle avgöra saken. En konspirationsteori kan närmast definitionsmässigt inte vara sann.  Eller hur?

Och då tänker kanske man sedan på David Icke, som hävdar att världen styrs av reptiler, som har förmågan att skifta form mellan människa och reptil. Jag delar åsikten att detta inte kan vara sant, men det har inget att göra med att det är en "konspirationsteori". 

Om man nu ska börja från början vill jag säga detta. Det finns bevisligen konspirationer, och det borde vara helt legitimt att göra teorier om dem. Alltså bör inte ordet "konspirationsteori" användas som ett pejorativ. Vilket skulle bevisas...

Nu kan detta te sig som en mycket akademisk fråga, men det är det inte. Få skulle bli upprörda över att man avvisar idén att världen under flera tusen år styrts av det hemliga sällskapet Illuminati, och att under senare år så skilda personer som Roosevelt, Lenin, Biden, och Palme  har varit en del av detta kusliga allsmäktiga sällskap.

Vissa konspirationsteorier kan få mycket dödliga resultat. Konspirationsteorin att trotskister och andra mot Stalin kritiska kommunister i hemlighet var i maskopi med Hitler och Göring användes för att motivera de blodiga utrensningarna i Sovjet 1936-39. 

Men... om man tar detta exempel - fanns det ändå inte en konspiration inblandat i detta scenario? Jo, faktiskt. För om man godtar att det milt sagt är osannolikt att dessa ofta ganska så sympatiska  personer var agenter för Gestapo - hur kunde denna föreställning blivit så spridd? 

Den blev spridd därför att ett stort antal personer i Sovjetunionens toppskikt konspirerade, ja, konspirerade, för att fabricera "bevis" för denna föreställning. 

Och många ledande kommunister utanför Sovjetunionen visste att detta inte kunde vara sant, men deltog ändå i denna stalinska konspiration. 

Så om inte trotskisterna konspirerade måste stalinisterna ha gjort det. Och att hävda att de gjorde detta - är ju också en "konspirationsteori". 

Under årtionden har ordet "konspirationsteori" använts för att avfärda exempelvis de som driver linjen att fler än en person var med och organiserade Palmemordet, eller Kennedymordet. 

Det har använts mot de som menat att det kan finnas fakta i Estoniafallet som tystas ner.

Det användes länge för att angripa de som hävdade att USA:s flygvapen medvetet mörkade, eller bortförklarade, rapporter om "oidentifierbara flygande objekt" (idag är det allmänt accepterat att de under många år gjorde just det). 

Det har använts för att angripa de som accepterar att det faktiskt kan finnas mycket ljusskygga saker som pågår i en del ordenssällskap, sekter, och andra slutna grupper.

Det har använts för att avfärda möjligheten att en del av de som friats för sexualbrott har blivit det för att det skulle kunna finnas jurister som har större sympati för förövare än för offer. 

Det har använts för att avfärda möjligheten att en del som driver teorier om falska minnen, eller PAS, gör det för att de egentligen står på förövarnas sida. 

Det har använts för att avfärda alla som konstaterar att  rituella övergrepp mot barn som utförs i grupp faktiskt existerar. 

Det finns välgrundade konspirationsteorier,  det finns tvivelaktiga konspirationsteorier och det finns - förstås - helt utflippade konspirationsteorier. 

Men - återigen - konspirationer existerar -   och det är inte i sig på något sätt suspekt att utveckla teorier om sådana. 

'

Under många år avfärdades faktiskt de som inte ville tro att det var denne man som ensam mördade Olof Palme som fnoskiga konspirationsteoretiker. 

"Vänster"sekten som försvarat förövare

Det verkar som om Spartacist League (SL) i USA sjunger på sista versen.  Deras "utåtriktade" tidning "Workers Vanguard" (WV) som funnits sedan oktober 1971, har inte kommit ut med ett enda nummer sedan 2020. Däremot har några få (och ovanligt tunna) numer av deras "teoretiska" organ kommit ut, så man behöver kanske inte dricka begravningskaffet i förskott.

Däremot har gruppens av allt att döma mycket auktoritäre ledare, James (Jim) Robertson definitivt dött. Han dog 2019. Han blev hela 90 år gammal. Ont krut förgås inte så lätt, som det sägs i den svenska idiotiska felöversättningen av det det tyska uttrycket "Unkraut vergeht nicht".

Det kan vara elakt sagt, men Robertson har lett en mycket säregen sekt på "vänster"kanten som i alla fall sedan 1978 försvarat sexuella övergrepp mot barn.

Och inte endast implicit ("objektivt sett") utan helt explicit. Vilket jag snart återkommer till.

Men först några andra allmänna fakta om sekten.

Den grundades under första delen av 1960-talet (även om den först senare tog sitt nuvarande namn). Den var en utbrytning från det då trotskistiska partiet Socialist Workers Party, och ansåg dessutom  att de själva, i motsats till det parti de bröt med, var "äkta" trotskister. En åsikt som delades av mycket få förutom de själva.

Jag stötte först på dem  1972, då en medlem av SL besökte bokhandeln Röda Rummet, för att få denna att regelbundet sälja WV.  Jag blev nyfiken och började efter ett tag att läsa den.

Det som slog mig först var att den hade en mycket säregen karaktär. Uppemot hälften av deras artiklar var polemiker med andra vänstergrupper, eller sekter, som ofta till och med var mindre än de själva, 

Polemiker mot dessa, och skvaller om dessa. Om man exempelvis ville få reda på skvaller om den senaste splittringen i "Revolutionary Communist Party"  (RCP)  kunde man i januari 1978 läsa denna artikel - som helt dominerade numret. 

Detta gjorde att många, exempelvis jag själv,  av nyfikenhet  på sektvärlden till och från läste VW trots att vi kraftigt ogillade dess linje. 

Denna var extremt sekteristisk. Jag ska bara ta ett exempel - antikrigsrörelsen i USA. Denna hade gradvis blivit större genom åren och kunde mobilisera miljoner människor i massiva demonstrationer mot kriget i Vietnam. Dess främsta paroll var "Out Now" - kravet att USA omedelbart och villkorslöst skulle lämna Vietnam och Indokina.

Detta uppskattade inte SL. Man drev linjen att antikrigsrörelsen absolut inte fick samarbeta med personer med borgerliga åsikter. Det var förräderi att göra detta. Eftersom USA inte ens hade ett reformistiskt arbetarparti av någon betydelse, och alla politiska strömningar med något större stöd var  borgerliga - ledde detta förstås till att SL ansåg att de enda man borde tillåta delta i en rörelse mot USA:s krig var de själva, och andra små vänstergrupper. 

När representanter för exempelvis det Demokratiska Partiet som var emot USA:s krig i Vietnam var inbjuda att tala på möten och demonstrationer mot Vietnamkriget försökte SL:are i publiken tysta dem genom burop och genom att skrika paroller riktade mot dem.

En tragisk sekt, förvisso. men från och med just 1978 började det visa upp en än mer kuslig sida.

/Vill varna för att jag nedan kommer att länka till artiklar som är obehagliga, och kan verka triggande. Men det är för att i svart på vitt visa vad sekten faktiskt står /

Det första uttrycket för denna var en artikel de publicerade i WV i februari 1978. Den hade rubriken "Stop the puritan witch hunt against Roman Polanski" och försvarade den kände filmregissören,  efter att denne hade anklagats för en våldtäkt mot en 13-årig flicka. WV:s Polanski-artikel, tillsammans med ett senare försvar för dennna i den engelska systertidningen Workers Hammer, har lagts ut nätet av SL Den kan läsas här. 

Detta var bara början. Gradvis, och från och med ca 1991 språngvis, började de fylla sin tidning med förövarförvarande artiklar,  som alltid tog upp övergreppsfrågor från ett förövarperspektiv.

Ett exempel av många återfinns här. 

(De som mot förmodan är intresserade av att studera fler exempel på eländet, kan ju leta på "Workers Vanguard" både på Marxist Internet Archive, och på webbsidan för den internationella organisation av SL-satelliter  som bildades 1974, och som numera heter "International Communist League".)

Om man ska sammanfatta ca 45 år av SL:s förövarförsvar, kan man säga så här.

De hyllar pedofilorganisationen North American Man/Boy Love Association (NAMBLA) , och har försvarat dem i ett mycket stort antal artiklar.

De driver linjen att alla, säger alla, åldersgränser, för sexuellt umgänge ska avskaffas.

De har ofta skrivit om kända personer som anklagats för sexuella övergrepp mot barn - och då alltid för att försvara dem. Förutom Polanski, har de bland annat också försvarat Woody Allen och Michael Jackson.

Det behöver väl inte tilläggas att de också var en av de mest aktiva grupperna i försvaret av Mark Curtis...

De har dessutom tagit upp en hel del kontroversiella fall av anklagelser om "rituella" övergrepp (som McMartin, Wenatchee, Fells Acre) - och jag behöver ju inte säga på vilken sida de ställer sig i dessa kontroverser. 

Det finns en sak som här särskilt måste påpekas. De försvarar ofta de som anklagas för övergrepp på två nivåer, För det första hävdar de att argumenten för att övergreppen skedde inte håller. Men för det andra lägger de till att - även om de har skett övergrepp spelar det ändå ingen roll - eftersom "intergenerationell sex" är helt OK, och ofta till glädje för barnen.

Ett undantag från deras linje att sex med vuxna är bra för barnen  är  rituella och rent sadistiska övergrepp. Där skulle det nog även för SL te sig oförsiktigt att hävda att barnen vill det själva. Så där nöjer de sig med att hävda  att det inte har hänt. 

Spartacist League har haft två större utbrytningar genom åren, "Bolshevik Tendency" 1982, och "Internationalist Group" från 1996. Båda dessa liknar SL politiskt - men ingen av dem har efter splittringarna tagit över SL:s förövarförsvar.

I de  tidigaste  numren av Bolshevik Tendencys tidskrift "1917" (som   finns på" Marxist Internet Archive") får man för övrigt en del anmärkningsvärda skildringar av James Robertsons  tyranniska styre och excentriska ledarstil. 

Men nu är han alltså  död. Och redan året efter hans  död upphörde utgivningen av "Workers Vanguard' . 

Man kan hoppas att sekten nu snabbt självdör. Och att de medlemmar i den som själva inte är eller har hunnit bli förövare kan träda fram och kasta ett ljus över det inre livet i denna egenartade sekt.

Vad har USA:s armé för likheter med en ökänd sekt?

Det kan kanske Daniella Mestyanek Young svara på. 

Hon växte upp i den destruktiva sekten Children of God (The Family), beryktad för bland annat övergrepp mot barn. Hon lyckades fly ifrån den när hon var femton år.

Sedan rekryterades hon till USA:s armé,  men kom snart att uppleva att det definitivt finns stora likheter mellan livet i armén och livet i sekten... Hon har skrivit en bok om sina erfarenheter.

Läs mer här. 

Boken heter "Uncultured: a memoir" och kan bland annat beställas här.

Kort om ett kontroversiellt ämne

/Från min huvudblogg/

När jag hade en hemsida dominerades dess innehåll mycket av ett ämne som rituella övergrepp. Även om jag efter ett tag försökte ändra terminologi och använda andra ord för detta. Min blogg däremot skrev till en början väldigt lite om rituella övergrepp, men när min hemsida lades ner kom det mer om detta ämne i bloggen än tidigare. Men de senaste åren har jag haft extremt lite om detta.

Sedan har jag en speciell blogg om rituella och organiserade övergrepp, men även i denna hade jag successivt skrivit mer om organiserade än om rituella övergrepp.

Kanske kommer bloggen att bli mer intressant om jag fokuserar mer på rtt ämne som rituella övergrepp. Då kommer jag att ha den enda bloggen i Sverige som fokuserar på detta kontroversiella ämne och det kan mycket väl leda till ökat intresse.

Varför lämnade jag det ursprungliga fokuset? Lämnade jag det som en eftergift till samhället i stort, som inte vill höra talas om sådant? Lämnade jag det på grund av rädsla för vad som skulle kunna hända mig om jag skrev mycket om detta ämne? (!!!)

Det är obehagliga tankar.

Sexuella övergrepp av brittiska poliser

En intressant artikel i den socialistiska tidningen "Socialist Worker" om sexuella övergrepp utförda av poliser i Storbritannien. Jag delar inte de drastiska slutsatserna mot slutet av artikeln - parollen "Abolish the police"! - men den innehåller värdefulla fakta. 

Detta är artikelns webbadress.

Rapist cops crimes exposed

David Carrick used his role as an armed Met police officer to rape and sexually abuse 12 women. He told his victims, “You are my slave,” describing them as “fat and lazy” as he urinated on and whipped them. He locked some in a small cupboard under the stairs without food and forced them to clean his house naked. 

Carrick told them when they could eat and sleep, and controlled their finances.  He refused to let them speak to friends, other men or their own children. And if his victims dared to speak up, Carrick told them they would never be believed as he was a police officer. 

One woman came forward in the wake of Sarah Everard’s kidnap and murder by serving police officer Wayne Couzens in 2021. Carrick has now pleaded guilty to 49 charges. Both Carrick and Couzens were members of the Metropolitan Police’s elite armed parliamentary and diplomatic protection command.

Southwark Crown Court this week heard that from 2003 to 2020 Carrick abused some of his victims on multiple occasions over months or years in his home county, Hertfordshire. Many attacks involved physical violence that left victims injured. His disgusting character was widely known by his colleagues, as he was nicknamed, “Bastard Dave”. He was only suspended after a second rape accusation was made against him in October 2021.

The Met Police has now said a total of 1,633 cases, ranging from arguments to the most serious sexual crimes, involving 1,071 officers and staff, will be reviewed.  But it won’t fix the institutionally sexist nature of the cops. Carrick’s sexist crimes aren’t an isolated event. He and Couzens aren’t just bad apples—the whole orchard is rotten.

Between 2019 and 2020, 160 Met officers were accused of sexual assault, harassment and other forms of misconduct. But just four have been “suspended or restricted” as a result. Since 2009 at least 15 serving or former officers have killed women in Britain, with the true figure likely much higher. The police are institutionally sexist because their job is to reinforce the power structures and the role of the state. 

Because police uphold the system, they reflect its ideas. That’s why Carrick, Couzens, racists, bullies, homophobes and sexists are pulled towards it. Now it is even more clear that the police don’t protect us. They abuse us. Police reform, inquiries and reviews aren’t enough. We must abolish the police.

Om övergrepp mot kvinnor inom den brittiska armén och polisen

/Från tidningen "Socialist Worker". /

Why do state bodies breed sexist hate and violence?  

Sexism scandals in the military and the police are not just a result of the culture of those organisations but due to the role they play in capitalist society.

 

Institutions that are part of the state and that protect the interests of the ruling class have recently come under fire for details of abuse and harassment within their ranks.  The revelations about the level of historic sexual violence within the Royal Navy, the army and the police aren’t incidental to the type of organisations they are.

Instead, they tell us about how the organisations are run, who is likely to be in them, and their wider function within capitalist society. Last month charity Salute Her UK said that 177 women have come forward to say they were raped at the elite Sandhurst military officer training centre. It described an “epidemic” of rapes across the military.

And it came just a month after a host of allegations about the Royal Navy showing that women were subject to endless sexual intimidation and violence.  One allegation detailed that submariners compiled a list about in which order women would be raped in the event of a catastrophic event. Former lieutenant Sophie Brook said, “The best thing I ever did was leave the Navy, but I worry about the women I left behind. It was a constant campaign of sexual bullying.”

It comes against a backdrop of court cases for cops accused of everything from multiple rapes to being part of WhatsApp groups containing sexist and racist content. A running thread through these instances is that women’s complaints were not treated seriously.

Capitalist societies rely on arms of the state, such as the secret service, cops and armed forces to protect what they see as the normal running of society. Capitalism is also riven with oppression, and within these institutions it can be particularly sharp.

For instance, the cops’ role in society is to suppress working class people and protect the interests of the rich.  They reflect the worst sorts of oppressive ideas that are pushed from the top of society. And the toxic culture becomes an endless cycle of fresh bigots rising through the ranks. They are attracted by an environment where racism, sexism and homophobia runs rampant.

But it’s not just a case about how sexist, bigoted individuals within their own ranks are treated, but how these political outlooks inform practice. In December, the independent review into the dramatic fall in rape prosecutions described “explicit victim blaming” within the police.

Authors of the review, which looked at 80,000 cases across five forces, found that “officers don’t think” that sexual offences “should be a priority for policing.” The day-to-day role of the army and navy are different in practice. But the ideological framework that shapes the institutions, alongside the hierarchal structures, are similar.

They reinforce internally the rotten power structures that encourage and amplify an abuse of power.

This is added to a pressure put on victims of sexual violence. They rely on the myth of mutual service to “King and country” to help hush up allegations of violence.

The details in each case are utterly horrendous. The case of cop Wayne Couzens is a good example of how some of the most violent people in society are comfortable within institutions of the state.

Sarah Everard’s rape and murder may have been shocking to the general public. But it probably wasn’t to Couzens’ colleagues at the Civil Nuclear Constabulary, who nicknamed him “the rapist”. The wider sexist, racist and homophobic behaviour within these organisations is not an isolated problem for individuals. These institutions of the state use their systems of rank and hierarchy as an effective tool to shut down complaints in the first place.

Victims are told they’re unlikely to be believed. And organisations don’t like to scrutinise their own behaviour. The culture of sexual violence within these organisations is about the function of the institution in capitalist society.

The behaviour and culture of the arms of the state is no accident. It’s indicative of the wider rot of oppression under capitalism as a whole.

Mer om övergrepp mot barn i engelsk aristokratii

Läs gärna nedanstående artikel från den engelska socialistiska tidningen "Socialist Worker" i Storbritannien.

Den är om ett nytt avsnitt i den permanenta historien om avslöjanden av övergrepp mot barn i det engelska samhällets toppskikt. Avslöjanden som pågått sedan åtminstone 2014. 

Originalartikelns webbadress kan nås här.

New claims of child abuse by top royal Mountbatten

Royal favourite Lord Mountbatten has been accused of abusing children. A new case will now lift the lid of how the state was complicit

 

By Simon Basketter 

Tuesday 25 October 2022 Issue

Lord Louis Mountbatten on a trip to Israel in 1967 (Picture: National Library of Israel)

Did the new king’s mentor rape children? According to a case being brought in Belfast against the police and other state institutions, the answer is yes, repeatedly. Arthur Smyth suffered sexual abuse as an 11 year old child at the notorious Kincora Boys’ Home in the 1970s.

He has named Lord Louis Mountbatten as one of his tormentors. He is the latest in a ­growing list of boys accusing Mountbatten of abuse. Kincora was run by three men who were convicted of child abuse in 1981—William McGrath, Joseph Mains and Raymond Semple.

Smyth says he was abused twice in Kincora in 1977 by Mountbatten. McGrath abused him for months afterwards.  In later life, the trauma of what he had experienced drove him to attempt suicide by driving his motorcycle into oncoming traffic.

At least three other boys were more than likely trafficked to Mountbatten’s mock castle in Ireland.  One of the victims, Stephen Waring, later took his own life in dubious circumstances. Another “Sean” came ­forward to accuse Mountbatten in 2019.

Mountbatten was the former Viceroy of India and head of the British Armed Forces.  He was killed by an IRA bomb in 1979, along with his 14 year old grandson Nicholas and a 15 year old deckhand Paul Maxwell.

According to FBI documents Mountbatten was gripped by “a lust for young boys”. A Historical Institutional Abuse Inquiry found that 39 boys were abused at Kincora.  But it dismissed ­allegations against Mountbatten and said it found no evidence that security agencies were ­complicit in the abuse.

The second of those ­conclusions is immediately provable as nonsense.  MI5 and the Northern Ireland Office intervened to protect McGrath because he was working for them. While launching far right Loyalist groups and gun ­running, McGrath’s task was to supply boys to politicians and Loyalist terrorists so they could be blackmailed by MI5.

For instance John Young, town solicitor at Belfast, to whom the boys’ complaints were passed, was one of the abusers. Others were councillors But it went higher. Richard Kerr, another victim from Kincora, says he met the chief spook Sir Maurice Oldfield in the home in 1978. People in authority knew what was going on because military intelligence officer Colin Wallace blew the whistle.  

Wallace told his superiors what was happening and even put out a press release in early 1973. He supplied the address and phone number of Kincora. No newspaper followed this up despite the media usually running Wallace’s ­propaganda briefings unedited.

While the repeated cover-ups around Kincora encourage conspiracies, the evidence against Mountbatten has grown. And he did have a role in a real conspiracy. He came close to leading industrialists and generals plotting a coup in 1968 against the Labour government of Harold Wilson.

The security services backed off but went on to run a serious operation to destabilise successive governments.  One offshoot of that ­operation was the ­cover-up—at best—of child abuse, including by the rich and powerful. Operation Clockwork Orange was an attempt to smear and undermine a Labour government—and those Tories who weren’t ­considered tough enough.

Wallace was sacked in 1975 after he refused to ­continue on Clockwork Orange.  He had baulked at the idea of overthrowing the ­government he was supposed to be working for. He was frustrated that his attempts to expose the Kincora scandal were failing.

There have been ­numerous inquiries into the case. The first, in 1982, collapsed after a day.  The next one wouldn’t look into the cover-up and didn’t interview anyone. Others have come and gone.

Appropriately the most recent report into the scandal by the Police Ombudsman for Northern Ireland, which added less than little, was released on the same day as the queen’s funeral. But the state doesn’t need a funeral to cover up its crimes. These Kincora files the state admits to keeping will be ­classified until 2060.

Birgitta Allmo in memorian

Jag borde ha lagt ut detta för länge sedan.  Men jag var för tagen för att orka det.

Birgitta Allmo somnade in den 15 april 2021.
 
Hon var en av de finaste människor jag någonsin mött.
 
Hon gjorde en enorm nytta.
 
Må hon vila i frid.

"Ghislaine Maxwell trial shines a light on the depravity of the ruling class"

/Från min huvudblogg 14 januari 2022/

Den ovanstående rubriken är också rubriken på ett inlägg på webbsidan marxist.com. 

Det är klart läsvärt. 

Ett citat från inlägget: 

"... Maxwell once reportedly told a confidante: 'They’re nothing, these girls, they are trash'. This all reveals the utter contempt that Maxwell and her super-rich ilk harbour for working-class people, who are nothing to them but raw material to exploit and abuse for their pleasure."

Så sant. Elitskikten i världens klassamhällen  innehåller så många människor (framförallt män, men som synes också en hel del kvinnor) som inte har något emot att sexuellt exploatera människor i underläge. De utsatta är framförallt kvinnor - och barn av båda könen.

Därför kommer  försök att bekämpa dessa övergrepp som inte går utöver dessa samhällens ramar.  aldrig att leda till verkliga förändringar - på djupet.

Om en kamp mot sexuella övergrepp ska bli effektiv måste den i sista hand också kombineras med en kamp för ett jämlikt samhälle.