"Morning, Come Quickly"

/En roman om förövarnätverk och en terapeut som får insikter om hur samhället fungerar./

Går det att skriva en roman om rituella/sadistiska övergrepp? Eller rättare sagt - går det att skriva en bra roman, som inte är kränkande för överlevare, eller gör någon form av makaber underhållning av övergreppen? Wanda Karriker har genom sin nyligen utgivna "Morning, Come Quickly" (Sandine LTD, Catawba 2003) visat att det är möjligt.

Wanda Karriker är själv en psykolog i North Carolina som arbetat med överlevare i mer än två decennier. Romanen handlar också om en psykolog, Emily Klein, som i terapier med överlevare för rituella övergrepp börjar få insikter som drastiskt förändrar hennes världsbild.

Handlingen är förvisso fiktiv - men verkligheten bakom är i högsta grad verklig. Den avspeglar det faktum att överlevare från rituella övergrepp, och de fåtal personer, och då inte bara terapeuter, som mött överlevare och insett att de talar sanning, med nödvändighet kommer att få insikter som få andra människor har. Dessa påverkar hela sättet att se på världen på ett sätt som är svårt att föreställa sig.

Att få upp eller ta del av minnen av rituella övergrepp är naturligtvis plågsamt i sig - men det blir än mer plågsamt genom insikten om att världen inte ser ut på det sätt man föreställde sig innan. När en överlevare träffar en annan överlevare som minns att de var med i samma grupp, och dessutom kan bidra med detaljer som hon/han absolut inte kunde veta om hon verkligen inte varit där - ja, då försvinner allt hopp om att allt skulle kunna vara en ond fantasi. När en terapeut har flera patienter, som helt oberoende av varandra kan beskriva samma scenarier - ja, då kan terapeuten inte längre tro att det kanske skulle handla om "symboler", "falska minnen" eller något annat mer uthärdligt. "Rituella" sadistiska övergrepp existerar - och säger en del mycket otäcka saker om världen idag.

Wanda Karrikers bok handlar om en terapeut som får göra denna resa. Hon blir gradvis medveten om omfattningen av de nätverk som utnyttjar människor, och om vad de är kapabla att göra. Hon får vara med om hur att en av hennes patienter brutalt mördas efter att börjat tala om vad han varit med om, och hon får efter ett tag bevis för att även hennes egen släkt var inblandad. Hon inser att det inte bra handlar om grupper av marginaliserade och isolerade psykopater - trådarna går tvärtom långt upp i den samhälleliga hierarkin. Ja, det finns även kopplingar till CIA: s beryktade tankekontrollprogram på 50- och 60-talen, MK Ultra.

De läsare som vill se bokens handling som en paranoid fantasi bör hålla i minnet att just den här typen av erfarenheter och belägg är vanliga i USA - och inte bara i USA. De sociala krafter som vill tysta ned övergreppen är mycket starka - vilket avslöjar en hel del mycket tragiska saker om det samhälle vi lever i.

Boken kan varmt rekommenderas. Men håll i minnet att det är en roman endast till formen - de personer som beskrivs i den har aldrig existerat men scenariot liknar i alltför hög grad verkliga scenarier, som överlevare, terapeuter och andra personer som vågat konfrontera denna värld fått uppleva.

Erik Rodenborg februari 2004